Bostadsbristen – avgörande framtidsfråga för Stockholm
I dagarna presenterade Alliansen sin nygamla Stockholmsöverenskommelse med löften om statlig hjälp för att bygga ut kollektivtrafiken, främst tunnelbanan, kopplat till att kommunerna lovar att ökat bostadsbyggande. Sammanlagt lovar Alliansen 100 000 bostäder, varav 80 000 i Stockholmsregionen.
Men dessa bostäder är långtifrån inflyttningsklara och bristen fortsätter att växa i takt med att antalet invånare till Stockholms län ökar med omkring två fulla SL-bussar – varje dag.
De unga som vill flytta till huvudstaden söker är främst mer nöjen, mer privatliv och större möjlighet till arbete och utbildning. Det visar Daniel Lindéns, på analysföretaget Kairos features, undersökning. Att ha tillgång till är viktigare än att äga – något som torde tala för hyresrätten.
Majoriteten av de nya flerfamiljbostäder som byggs är emellertid bostadsrätter. Huruvida man från politiskt håll bör gå in och styra vilken upplåtelseform de nya bostäderna får rådde det oenighet om i den efterföljande panelen. Veronica Palm, bostadspolitisk talesperson för Socialdemokrafterna och Daniel Helldén, oppositionsråd för Miljöpartiet i Stockholm, tyckte att det byggs alldeles för få hyresrätter. Daniel Helldén tycker att Stockholm kan villkora markförsäljning med att det är hyresrätter som ska byggas. Erik Slottner, vice gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stad, höll inte med. Han efterlyste i stället mer marknadsanpassade hyror för att stoppa omvandlingen från hyresrätter till bostadsrätter i det befintliga beståndet. Han påpekade även att fyra av 10 nya bostäder som byggs i Stockholms stad är hyresrätter.
Som i många andra bostadsdebatter om Stockholm pekades kranskommuner med lågt bostadsbyggande ut som syndabockar som inte drar sitt strå till stacken. Sundbyberg och Järfälla, där Jonas Nygren (S) och Cecilia Löfgreen (M) styr, brukar pekas ut som goda exempel. De deltog båda i panelen, medan ingen representant från exempelvis Danderyd fanns på plats.
– Som ett föräldramöte där bara de skötsamma barnens föräldrar dyker upp, kommenterade Göran Cars, forskare på KTH.
Alla tycktes någorlunda överens om att staten bör belöna kommuner som bygger mycket. Hjälp till infrastruktur är ofta en sådan morot. Medan någon typ av sanktionssystem för de kommuner som avstår från att bygga efterlystes
Annika Winsth, chefekonom på Nordea, fick ta vid med att måla upp en skräckvision vad som händer om ingenting görs för att minska bostadsbristen.
– Jag är väldigt orolig för att det kommer att bli svårt att hitta arbetskraft. Det är illavarslande om forskare väljer att flytta någon annanstans i världen där det är lättare att hitta bostad. Och jag är orolig för att företag kommer att flytta sina huvudkontor.
