De bor granne med Göta kanal

En smal grusväg leder fram till det gula stenhuset från 1914. Precis intill glider segel- och motorbåtar förbi i sakta mak. Den gamla slussvaktarbostaden i Mariehov, några kilometer utanför Söderköping, känns inte som någon vanlig bostad.

– Folk brukar säga att vi bor som i en dröm. En del kommer förbi och frågar om vi tänker flytta, men det har vi inte tänkt. Vi trivs för bra, säger Kerstin Svedberg.

Att Boy och Kerstin hamnade här var lite av en tillfällighet. De skulle besöka några bekanta när de fick syn på det lilla kanalhuset för första gången.

– Det sa pang i hjärtat, vilket läge. Hur kunde det vara någon förunnat att få bo så vackert, säger Boy.

Av en slump visade det sig att de som bodde där var på väg att flytta ut. Några månader senare lämnade Boy och Kerstin sin lägenhet i Norrköping och flyttade in. Ett val de inte har ångrat under de 31 åren de har bott här.

– Vi har bott på många trevliga ställen, i Majorna i Göteborg och på Söder i Stockholm. Men inget som slår det här. Första natten vi sov här var det fullmåne och vattenrörelserna i kanalen speglade sig i sovrumstaket. Det var magiskt, säger Boy.

Huset är på 85 kvadrat och rymmer tre rum och kök. På utsidan ingår en stor trädgård med uthus, jordkällare och ladugård. Och nere vid kanalen finns både brygga och badstege. Hyran ligger på knappt 5 000 kronor i månaden, men med kostnader för värme, vatten och el med mera hamnar den totala månadskostnaden på cirka 7 500 kronor.

Den första tiden var dock ingen riktig drömtillvaro. Huset var i slitet skick, vatten och avlopp frös och i köket fick de ofta påhälsningar av ovälkomna gäster.

– Det var mycket råttor och möss som sprang här. En vinter samlade vi ihop 80 möss bara i köket. I början var det också svårt att veta vad vi fick fixa och vad kanalen skulle göra. Men numera fungerar skötseln jättebra och nu renoverar de husen innan någon ny flyttar in, förklarar Kerstin.

Men att bo i en hyrd bostad på landsbygden är kanske inget som de tror passar alla.

– Man får nog inte vara för bekväm och man måste nog vara beredd att göra en del saker själv. Bland annat måste man ju sköta om trädgården. Sedan är det ett gammalt hus. På vintrarna blir golven kalla och det kan dra lite kallt, förklarar Boy.

Hur är det att ha Göta kanal som granne?

– Det är inget man störs av, tvärtom. Ibland händer saker, alla är ju inte vana vid att slussa. Men det är ofta lugnt och folk är på gott humör. Det här med att kanalen skulle vara ett skilsmässodike tycker jag inte stämmer, säger Kerstin.

– Jag känner att man har en skyldighet att kunna berätta lite när folk kommer förbi och frågar. Man känner för kanalen och är lite som en ambassadör, säger Boy.