Drömboendet var en bluff

Kvinnan som ville hyra ut lägenheten bodde i London och ville skicka nycklarna mot en förskottsbetalning. Enligt henne tillhandahöll transportföretaget TNT en tjänst för sådana utbyten. Sabrina Sidmalm ringde för säkerhets skull och kontrollerade, och det fanns ingen sådan tjänst hos TNT.
– Sedan hittade jag hennes kontaktuppgifter överallt på nätet. Hon försökte samma grej på alla andrahands-sidor, säger Sabrina Sidmalm.

 

Enligt Stig Sandgren, bedrägerisamordnare på Stockholmspolisen, är Sabrina historia ett typiskt exempel på hur ett andrahandsbedrägeri går till. Han känner igen alla ingredienser: en kvinna eller man boende i London, en utbytestjänst via ett transportföretag och att offret är en ung person.
– Vi får in upp emot tio liknande fall i veckan. Tidigare var det kanske tre till fem stycken. Och de blir fler vid terminsstart, säger Stig Sandgren.

 

Enligt honom är det i första hand unga personer, som antingen flyttar hemifrån eller flyttar in till Stockholm utifrån landet, på grund av studier eller jobb, som råkar illa ut.
– Desperationen är bränslet. De flesta andra skulle över huvudtaget inte kunna tänka sig att kliva på en affär med en främling, utan att se vare sig kontrakt eller lägenhet, säger Stig Sandgren.

 

Samtidigt, menar han, har bedragarnas metoder blivit mer raffinerade. Många använder sig av mycket verklighetstrogna bluffkontrakt och av så kallade ”spoofsidor” – fejkade hemsidor som ska övertyga offren om att tjänsterna för utbyte av pengar och nycklar finns.