Karin har familjehem i paradvåningen: ”Får igen något varje dag av att bo här”
Trapphuset i nyrenässans är nästan chockerande praktfullt.
Inne i våningen är det ståtliga stuckaturer och 3,5 meter upp till taket.
– Det heter våning för att det ofta var en hel våning man bodde på, säger Karin Almén när hon tar emot i hallen.
Numera är våningsplanet avdelat i flera lägenheter. Men familjen Alméns krypin är fortfarande 210 kvadratmeter stort.
Femman blev en sexa
Planlösningen är egentligen fem rum och kök. Men med hjälp av en skiljevägg har ett extra sovrum kommit till och lägenheten blivit en sexa.
– Det är K-märkt här, så väggen sitter inte fast i taket, golvet eller väggarna. Bara i garderoberna. Vore den inte så tung skulle man kunna flytta den om man ville, säger Karin Almén.
Hennes man Donald arbetar som psykoterapeut, själv är hon familjehemsmamma på heltid.
Har varit familjehem i 25 år
Karin och Donald har varit familjehem i 25 år och har länge haft fyra eller fem placerade barn i stöten. Vid det här laget har 40 barn bott hos dem. Dessutom har de fem biologiska barn, som nu alla har flyttat hemifrån.
Tills för tre år sedan bodde storfamiljen i en villa i Floda utanför Göteborg. Men när Donald först fick cancer och sedan blev frisk igen så fick det honom att ompröva livet.
”Vi säljer huset i morgon”
Eftersom alla måste få plats var det stora lägenheter som gällde. En av de första de fick komma och titta på var den här våningen på Erik Dahlbergsgatan, 500 meter från Avenyn.
– När jag kom hit kände jag bara: ”Vi säljer huset i morgon, jag vill flytta NU”, säger Karin Almén.
Inte jättemånga sökande
– Jag vet inte hur många andra som sökte. Men väldigt få vill ju ha en sån här stor lägenhet och en hyra på 26 000. Det hade varit svårare för oss att få en tvåa eller trea, säger Karin Almén.
Försäljningen av villan i Floda gav bra vinst. Paret som köpte huset kom direkt från en tvårummare och ville överta i princip alla möbler och all inredning i huset.
– Vi tog med våra sängar och tömde alla skåp och lådor. Sedan köpte de rubbet, till och med utemöblerna, säger Karin Almén.
Lät butik vara med och inreda
Med en nästan tom sexrummare, men med pengar på bankkontot, förverkligade Karin en dröm och lät den exklusiva inredningsbutiken Artilleriet vara med och inreda lägenheten.
– Det är ju få gånger man kan göra så. Det var väldigt roligt, säger hon.
Huset har kraftiga sättningar och allt lutar. I Karin och Donalds sovrum är nivåskillnaden mellan fönstret och dörren 11 centimeter.
”Jag får igen något varje dag”
Även under de arbetena var det viktigt att inte skruva eller göra andra ingrepp i väggarna.
Det är ganska stora investeringar ni har gjort, som ni inte får igen om ni flyttar. Hur tänker ni runt det?
– Vi tänker att här bor vi nu. Det är ingen mellanlägenhet. Och jag är ju hemma mesta tiden, jag får igen något varje dag av att bo här. Men mycket har vi gjort själva, till exempel skiljeväggen. Den kostade 3 000 kronor, inte 100 000, säger Karin Almén.
Bra med stort skafferi
Sovrum åt alla var en förutsättning. Att det finns ett rejält tilltaget skafferi är också ett plus.
– Barnen som bor här nu är ungdomar mellan 15 och 19 år. Jag fyller 60 nästa år, och jag har sagt att jag följer de här barnen ut, men det blir de sista. Sedan flyttar Donald antagligen hem sin mottagning hit till lägenheten och då sparar vi in hans lokalhyra, säger Karin Almén.
Uppvuxen i hyresrätt
– Man får ta det lugnt och förstå att det är stora kontraster. Men när det är barn som har sagt ”du vet inget om orten” så kan jag svara ”jo, det gör jag, för jag har vuxit upp där”, säger Karin Almén.
Hon är född i Göteborgsförorten Hisings Backa. Barndomshemmet var en hyresrätt på Gåsagången, ett bostadsområde byggt på 1960-talet.
Donald kommer från Rävlanda mellan Göteborg och Borås, ett samhälle där det bodde drygt 1 000 personer när han var barn.
Byten och ombildning
När paret flyttade ihop var det i en tvårummare i Backa. Ett par lägenhetsbyten senare befann sig Karin och Donald, deras fem biologiska barn och ett familjehemsbarn i en hyresfyra i stadsdelen Bagaregården.
Huset ombildades och familjen kunde köpa fyrarummaren med rabatt. Kort efteråt sålde de den och med hjälp av vinsten köpte de villan i Floda.
– Det är verkligen en klassresa jag har gjort. Jag får nypa mig i armen ibland, säger Karin Almén.
Låg hyra per kvadratmeter
Nu njuter hon av att bo centralt och ha nära till allt. Efter åren i villa är det också bekvämt att bo i hyresrätt och slippa ta ansvar om spisen går sönder. Hon berömmer personalen hos den privata hyresvärden Svanströms, som hon tycker är både snabba och trevliga.
En hyra på 26 000 kronor i månaden kan låta mycket. Men lägenheten är som sagt stor.
Kvadratmeterhyran i paradvåningen ligger under snittet för en hyresrätt i Sverige. Jämfört med vad du får betala i en typisk nyproduktion är kostnaden bara 65 procent per kvadratmeter.
Slagträ för marknadshyra
Inte många promille av Sveriges hyresgäster bor på det här viset. Men förespråkare för marknadshyra brukar speciellt lyfta fram dem. Hyran ”borde” vara betydligt högre om värdarna tilläts ta ut så stor vinst de ville.
En färsk rapport från Stockholms Handelskammare spår att hyrorna i Stockholms innerstad skulle gå upp 94 procent om marknadshyra införs.
Blir det på ett liknande sätt i Göteborg konstaterar Karin Almén att hennes familj inte kan bo kvar i våningen.
– Vi har inte råd att köpa den heller. Jag gissar att den hade kostat 16–17 miljoner kronor. Jag tror att det mest blir företag inne i stadskärnorna i så fall. Det hade varit ganska sorgligt, säger Karin Almén.
Två trappor att välja på
Vad är speciellt med att bo i en gammal våning då, mer än lutande golv och fina stuckaturer?
Jo, bland annat att lägenheten har två utgångar. En till stora trapphuset och så tjänstefolkets ”pigtrappa” som familjen använder när de ska gå ut med soporna.
Förvaring var dock inte en prioriterad fråga på 1890-talet, det är därför paret Almén fått sätta in flera garderober själva.
Det är många rum och väldigt högt i tak. Är det jobbigt att städa?
– Jag har haft 10 barn hemma i 20 år. Villan var mer än dubbelt så stor och tonåringarna som bor här nu är jätteduktiga. Så nej, det tycker jag inte.
