Komikern Marika Carlsson om klimakteriet: Jag grät och ville mest vara ensam i skogen

En standupshow om klimakteriet – hur föddes den idén?

– Genom att jag själv drabbades av klimakteriet och insåg hur otroligt begränsad både min och mina väninnors kunskap på området var. Det är ju sinnessjukt, med tanke på att ungefär hälften av jordens befolkning mellan 45 och 55 år går igenom detta. Min bild var att man kan få vallningar och att det är lite jobbigt hormonellt. Men jag visste inte att klimakteriet även kan leda till ont i ­lederna, torra slem­hinnor i näsan och skörare ­skelett. Allt det ­drabbade mig. Och helt plötsligt var jag som förbytt: Jag grät en massa, tyckte inte om att hitta på saker och ville mest vara ensam i skogen.

Läs ocksåBianca Kronlöf: Gör ont i mig att se att vården inte ges bättre förutsättningar

Hur tacksamt är ämnet att göra humor av?

– Jättetacksamt! Inför showen har jag kört provföreställningar med kvinnor som själva är i klimakteriet och de skrattar igenkännande. Det är som att de får lätta på något tryck. Även de män som har följt med sina fruar verkar tycka att det är roligt: Jag tror att det är skönt för dem att få en bekräftelse på att de inte är ­ensamma om att leva med någon som plötsligt har blivit helt annorlunda. Det ­genererar många förlösande skratt.

Soffan är bästa platsen hemma

Vad är hemkänsla för dig?

– Det är en plats där jag helt och hållet kan vara mig själv och där jag mår väldigt bra. Jag är glad i mitt hem och även om jag har flyttat extremt ofta i mitt vuxna liv har jag alltid sett till att göra platsen jag bor på till ett hem; jag har målat om, ­strukit dukar och hängt upp gardiner. Det har skapat ett slags trygghet. Bästa platsen i mitt nuvarande hem är soffan. Den är så stor att vi alla där hemma kan hänga i den samtidigt, inte nödvändigtvis för att kolla på tv utan även för att spela spel eller snacka.

Vilket är det värsta stället du har bott på?

– Det är tveklöst den lilla ettan på ­Hisingen i Göteborg som jag ­hyrde några år runt millennieskiftet när jag ­spelade teater och fick in pengar som tim­anställd ­undersköterska. Där var ­skotthål i ­entrén och ­alkisar och ­narkomaner som sov i förråds­utrymmena på väg till tvättstugan. Min ytterdörr var tunn som en garderobs­dörr och jag var rädd hela tiden. Som tur var hade jag en kompis som bodde i samma korridor och vi ringde varandra för att ta sällskap när vi skulle tvätta. Det var verkligen hemska år där, men jag hade ingen annanstans att ta vägen.

Läs ocksåShowaktuella Niklas Strömstedt: Vi tar ju alla på oss något av en mask så fort vi går utanför dörren

”Bostadsmarknaden är helt åt helvete”

Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?

– Då skulle jag bygga väldigt många billiga hyresrätter. Vi har i dag en bostadsmarknad som är helt åt helvete, som delar upp människor i de som har och de som inte har pengar. Herregud vad jag har ­stressat kring boende genom åren! Jag aldrig haft varken pengarna eller kontakterna och har bott i andra och tredje hand för ockerpriser. Och när man måste lägga merparten av sin lön på boende och inte vet hur länge man får bo kvar, då sover man inte gott om natten.