Lukt och ohyra inte nog för vräkning
Genom åren hade såväl värden som grannarna stört sig på att det kom dålig lukt från hyresgästernas lägenhet i centrala Göteborg.
Källan till odören bekräftades i samband med att en fastighetsskötare besökte paret för att åtgärda en akut vattenläcka. Lägenheten var då mycket stökig och draperad i en kraftig lukt av rök, sopor samt kattavföring.
Vid en besiktning en tid senare upptäckte värden att lägenheten var bebodd av pälsängrar – något hyresgästerna uppgav sig vara ovetande om. På grund av att personalen först inte släppts in, att det vid ett tillfälle funnits husdjur på plats samt att bostaden varit för ostädad krävdes det sex besök innan saneringen var fullbordad.
Det hade då gått nio månader sedan värden först begärde tillträde för sanering. Någon månad senare fick paret veta att de var uppsagda, på grund av vanvård, spridning av ohyra samt för att inte ha medverkat till att skadedjuren utrotats.
Hyresvärden uppger också att hans personal blivit hotad av mannen i lägenheten i samband med åtgärderna.
Paret menar i sin tur att hyresvärden annonserat sina besök med allt för kort framförhållning samt att de haft goda skäl de fåtal gånger personal inte släppts in. Mannen förklarar att han är av algerisk härkomst, och att man där gestikulerar med armarna när man pratar – något som inte ska förväxlas med hotfullhet.
Såväl hyresnämnden som hovrätten väljer att döma till parets fördel. Det går inte att bevisa att de känt till att deras hem var angripet av skadedjur och deras agerande i samband med saneringen är heller inte allvarligt nog för att vara grund för vräkning.
Då lägenheten inte längre anses vara ansatt av skadedjur har paret rätt att bo kvar.
