Moderata toppolitiker fick lägenheter för fattiga

Huset ligger nära Karlaplan på fina Östermalm i Stockholm. Det är välskött och vackert, med pampig fasad och påkostad utsmyckning. Hyrorna i de 23 lägenheterna är mycket låga – en fyra på 115 kvadratmeter kostar 7 000 kronor i månaden.

Här har DN:s före detta ledarskribent Barbro Hedvall, de tidigare moderata riksdagsledamöterna Elisabeth Fleetwood och Birgitta Wistrand och personer från adliga ätter, som Kuylenstierna, Hammarskiöld och D’Otrante, fått bostad.

En klar majoritet av dem som är skrivna i fastigheten hade förvärvsinkomster över en halv miljon kronor i fjol eller en betydande förmögenhet, visar Hem & Hyras kartläggning.
Trots att det ska vara ett hem för behövande bildade kvinnor fördelas nämligen de attraktiva lägenheterna jämnt mellan Riddarhuset, Fredrika Bremer-förbundet och Ersta Diakonisällskap.
– Jag har alltid uppfattat det som att det var förtjänstfulla ”fredrikor” som kunde komma i fråga. Jag trodde det var så det skulle vara, säger Barbro Hedvall, som var förbundssekreterare i Fredrika Bremerförbundet på 70-talet och fick en lägenhet på Sibyllegatan när hon uppnått stiftelsens åldersgräns på 60 år.

 

Men det var inte så Anna Florence Emilia von Wernstedt, född Hultenheim, skrev i sitt testamente 1954. Hennes hus, gods och förmögenhet skulle gå till en stiftelse, vars ändamål skulle vara att ge hem och försörjning åt behövande, bildade ålderstigna kvinnor.
Stiftelsens styrelse skulle bestå av ordförande och två ledamöter från Riddarhuset, en ledamot från Fredrika Bremerförbundet och en från Svenska Diakonissällskapet, enligt donatorns sista vilja. Hon skrev också uttryckligen att ”ändring av stiftelsens syfte eller ändamål får ej ske”.
Så lyder också den stränga stiftelselagstiftningen. Om en stiftelse vill ändra på sitt ändamål krävs en hård prövning i Kammarkollegiet och bevis på att ändamålet är omöjligt att uppfylla.
– Stiftarens önskan är den ledstjärna som styrelsen måste följa. Den som skänker sin förmögenhet till ett ändamål man verkligen brinner för, ska kunna dö i vetskap om att stiftelsen fortlever med samma syfte lång tid framöver. Det är kanske därför man väljer stiftelseformen, säger Jenny Stenhammar, jurist på länsstyrelsen i Stockholms län.

Länsstyrelsens granskning av 41 bostadsstiftelser  visar att styrelsen för Hultenheim-Wernstedska stiftelsen dels har tagit bort ordet ”behövande”, dels öppnat upp för äkta makar och män i allmänhet.
Dessutom har stiftelsen satt upp interna regler att lägenheterna ska fördelas genom de organisationer som styrelseledamöterna kommer från– Riddarhuset, Fredrika Bremerförbundet och Ersta Diakoni. Respektive organisation får utfärda egna principer för tilldelningen.
– Detta står varken i testamentet eller i stadgarna. Vi ser en risk att lägenheterna bara går till dem som tillhör dessa organisationer och då tycker jag att man har avvikit från stiftelsens syfte. Alla som söker ska ha samma möjlighet att få en lägenhet, oavsett om man tillhör vissa organisationer. Tilldelningsreglerna kommer vi att gå vidare med, säger Jenny Stenhammar.

Länsstyrelsen, som har tillsynsansvar över landets stiftelser, kan ingripa genom att förelägga ändringar, utdöma vite, förbjuda att beslut verkställs eller entlediga styrelseledamöter, till exempel. Hur man går vidare i detta fall är ännu inte bestämt.

 

Stiftelsens ordförande Carl Henric Kuylenstierna säger att länsstyrelsens kritik kom som en total överraskning.

– Absolut! Vi har följt samma ändamål och stadgar som tidigare styrelser och inte vetat att det har funnits några andra stadgar. Länsstyrelsen har inte heller reagerat tidigare.

Även om ordet ”behövande” har försvunnit har det funnits med som ett kriterium i praktiken, säger han. Personer som är behövande av ekonomiska skäl har kunnat få förtur.

Att styrelsen har fördelat lägenheterna mellan sina egna organisationer tycker han är naturligt.

– Om de här organisationerna tar på sig detta ansvar är det ganska rimligt att man hittar sökande som tillhör organisationerna, Jag vet inte varför man annars skulle engagera sig. Men det är också en fråga vi måste diskutera med länsstyrelsen nu, säger Carl Henric Kuylenstierna.

I Hem & Hyras granskning av bostadsstiftelser för fattiga i höstas var Hultenheim-Wernstedska stiftelsen i Stockholm inte med. Orsaken var att dess bostäder, enligt länsstyrelsens register, inte uttryckligen skulle gå till personer med dålig ekonomi.

Länsstyrelsen utreder nu hur det kommer sig att man har fått in stadgar som inte stämmer överens med de ursprungliga stadgarna.