Nytt och fräscht från år 1740 – titta in i Saras unika hem
– När de lyfte på taket visade det sig att en av takbjälkarna egentligen var en halv mast. Jag har ju alltid hört att husen här är byggda av virke från Gamla varvet, men det var häftigt att se det med egna ögon, säger Sara Edholm.
Hon har varnat innan vi kommer att ytterdörren är nymålad och att vi ska akta kläderna.
Men det är inte bara dörren som nyss är målad, visar det sig. Hela fasaden på den lilla stugan skiner av färsk färg.
Sista touchen
– Hantverkarna håller på med sista touchen nu. De ska återställa rabatten och bygga upp den här muren. Sen ska det på ett lager färg till på huset, och jag tror de ska byta staketet. Jag hoppas utebelysningen kommer tillbaka snart också, säger Sara Edholm.
Hyresvärden Higab är ett kommunalt bolag som förvaltar lokaler och kulturfastigheter i Göteborg. Sara Edholm är en av bolagets fåtaliga bostadshyresgäster.
Vi befinner oss i Gathenhielmska kulturreservatet. Det är ett bevarat parti av stadsdelen Majorna, som den såg ut när den var en förstad till Göteborg på 1700- och 1800-talet.
Skeva trähus
Mer eller mindre skeva trähus lutar sig mot varandra. Vissa stora och pampiga, andra bara små stugor.
Pölgatan är en återvändsgränd som sträcker sig in i den omgivande Gathenhielmska parken. Husen har skyltar på fasaderna med namn som Gavanna och Frigga, misstänkt tagna från fartyg.
Stugan som Sara Edholm hyr heter Gilgal och är den äldsta byggnaden i hela reservatet. Analyser av virket i huset har visat att träden avverkades runt 1740.
Sara flyttade tillbaka hit i mars efter två års evakuering.
Kakelugn och järnspis
Nu visar hon runt på sina 60 kvadratmeter. Handsmidda beslag runt dörrhandtagen, gammaldags tapeter, järnspis i köket och kakelugnar i vardagsrum och sovrum – om än med eldningsförbud.
– Det är ganska små ytor och takhöjden är ju inte så praktisk om man är en och nittio eller längre. Då får man vänja sig vid att gå böjd och ducka under dörrposterna. Men det är tjocka väggar, det är bra när man bor med barn. Man måste inte nödvändigtvis gå och lägga sig samtidigt för att inte störa varandra, säger Sara Edholm.
Rev bort plastmatta
– Det var här uppe det började. Jag hade tjatat på Higab om att de skulle riva bort en djupröd 70-talsplastmatta från golvet, det var så mörkt här uppe, säger Sara Edholm.
Hyresvärden skred till verket. Under golvmattan visade det sig finnas inte bara buntar med affischer från Göteborgsutställningen 1923, utan också en mycket otrevligare överraskning: ruttet virke.
Någon hade klantat till det rejält vid en tidigare takläggning. Vatten som skulle rinna bort hade i stället runnit in i husets innandöme.
”Genomruttet”
– När de tog bort innerväggarna var det genomruttet. Huset är knuttimrat, men själva hörnen hade förmultnat. Det visar ju att det är en ganska stabil konstruktion, att huset kan stå utan knutar, säger Sara Edholm.
Medan Sara och Vera fick flytta till en evakueringslägenhet i närheten satte hyresvärden i gång med alla renoveringars moder.
Ett enormt tält restes över stugan så att taket kunde tas av. Ruttna stockar lyftes ut, nya lyftes in. Timmermän arbetade på plats, och använde traditionella material, verktyg och arbetssätt.
– Sedan insåg man att grunden vridit sig, så de justerade den och dränerade samtidigt. Ett tag var det bara en djup grop där sovrumsgolvet är idag, säger Sara Edholm.
Hela renoveringen har skett med antikvariskt korrekta metoder och vissa sentida tillägg i huset har försvunnit. Vitmålade snickeridetaljer har blivit ljusgrå eller ljusgula, köket har lerklinats och målats blått.
Det tidigare brädgolvet med smala plankor hade Sara uppfattat som gammalt, vilket inte var så konstigt eftersom det var från 1900-talets början. Men nu har det ersatts av breda golvplankor med handsmidd spik.
– Det är mer tidsenligt. Ett nytillverkat 1700-talsgolv helt enkelt, säger Sara Edholm.
Skylten sitter kvar
Huset har en mer modern historia också. Utanför dörren sitter en skylt med namnen på Saras morföräldrar Naemi och Eino Hanski.
– Jag har låtit den sitta kvar. Det är lyhört från hallen och jag hör ibland när folk stannar utanför och pratar. ”Det var här han bodde”, kan de säga. Ibland är det någon som knackar på för att de vill skaka hans hand, säger Sara Edholm.
Det har de dock inte mycket för, eftersom hennes bonusmorfar Eino Hanski varit död i 25 år.
Välkänd författare
På sin tid var han en välkänd författare i Sverige, trots att han var dyslektiker. Mormor Naemi renskrev alla hans manus vid sidan av sitt jobb på Svenska Turistföreningen.
Eino Hanski var även skulptör och har bland annat gjort statyerna av Evert Taube utanför Göteborgsoperan och Sten-Åke Cederhök på Liseberg. Samt sjömannen ”Stigbergs-Lasse” som står med sin sjösäck 20 meter längre in på Pölgatan.
När Eino Hanski fick hyreskontrakt i stugan på 1960-talet var Majorna ett ganska nedgånget område och inte alls så populärt som idag.
Bodde granne
– Samtidigt ville de gärna ha kulturarbetare som bodde här i kulturreservatet, och han var ju konstnär. Sen träffade han mormor och hon flyttade in. Eino var mormors andra man, så han är inte min biologiska morfar, säger Sara Edholm.
Så småningom fick Sara Edholms mamma och pappa hyreskontrakt i ett av de andra husen på den lilla gatan, och där bodde familjen när Sara föddes 1985.
– Jag har hört att flaggan på gatan hissades då, för att jag var det första barnet som fötts på Pölgatan på 100 år, säger Sara.
Övertog kontraktet
När hon var tre år gick flyttlasset till en lägenhet några kvarter bort. Men under hela sin uppväxt sprang hon i stugan och från 20-årsåldern och framåt bodde hon till och från i huset. När hennes mormor gick bort 2018 fick Sara överta hyreskontraktet.
– När man säger att man bor kvar på samma gata där man är född så tror ju folk man är dum i huvudet, haha. Men jag är otroligt glad och tacksam att jag får ha en egen familj här, det är ju verkligen inte självklart, säger Sara Edholm.
Fick välja tapeter
Även om hon arbetar som copywriter så är hon utbildad byggnadsantikvarie i grunden.
Att möblera med passande möbler är en självklarhet och när en mindre ytskiktsrenovering genomfördes 2017 var Sara Edholm med och valde ut tidstypiska tapeter. De handtryckta tapeterna har fått komma tillbaka efter totalrenoveringen.
– Higab har låtit mig tycka till ganska mycket och det är jag väldigt glad för. Men det är klart, jag har ju inte föreslagit öppen planlösning.
Vad kostar det att bo i ett kulturreservat? Från början mycket lite. När Sara började betala hyran låg den på 2 100 kronor, men då var inget i huset heller åtgärdat sedan 1972.
Höjts i etapper
Sedan dess har hyran höjts i etapper. Just nu ligger den på 6 200 kronor och efter tio års infasning kommer den att landa på runt 9 100 kronor. Till stor del baserat på att standarden höjts. Eino Hanskis gamla eluppvärmda bastu har plockats bort och badrummet har byggts ut.
I procent är det en stor hyreshöjning, men Sara Edholm tycker fortfarande att hon får väldigt mycket för pengarna.
– Det här är ju en helt unik plats, som en nyrenoverad liten villa med trädgård mitt i stan, säger hon.
Kostat 13,5 miljoner
Gilgal anses ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Renoveringen har också varit en av Higabs dyraste på senare år, sett till antal kvadratmeter. Den har gått på närmare 13,5 miljoner kronor. (Se kommentar från Higab i faktarutan.)
Sara Edholm har uppfattat att inte alla inom bolaget varit glada när kostnaderna har summerats.
– Men om man gör saker ordentligt så kostar det. Och det är ju inte gjort för min skull. Det är för att det här huset ska kunna stå pall några hundra år till.
Ålder: 40 år.
Familj: Dottern Vera, 14, särbon Max.
Gör: Copywriter på modeföretag.
Bor: I 1700-talsstugan Gilgal, 60 kvadratmeter.
Hyra: För närvarande 6 200 kr, men kommer på sikt att höjas till cirka 9 100 kronor.
Fritidsintressen: Gillar att sy, gärna efter gamla mönster. Jobbade tidigare med att sälja barnkläder i vintagestil. Har kontot @copy.sara på Instagram, med många bilder från huset.
Kommentar från byggnadsantikvarie Boel Melin, Higab.
”Higab har ett viktigt uppdrag att vårda och bevara kulturbyggnader i Göteborg, däribland det kulturhistoriskt värdefulla huset Gilgal i Gathenhielmska kulturreservatet. Enligt detaljplanen är Gilgal skyddat både interiört och exteriört, vilket medför en förhöjd lovplikt när det gäller underhåll. Utöver detta arbetar Higab med att tillämpa byggnadsvård så ofta som möjligt. Vi värnar om traditionella material och hantverk eftersom vi är medvetna om att moderna material, som vissa färgtyper, kan orsaka mer skada än nytta. För Higab är det också en viktig uppgift att främja gamla hantverkstekniker som timring, lerklining, murning och målning. Detta arbete är särskilt relevant med tanke på Göteborgs Stads strävan att bygga cirkulärt och klimatvänligt.”
