Olika p(a)lats för hövdingar

Boplikt betyder att när en landshövding tackar ja till jobbet är hon eller han skyldig att bo i den tjänstebostad som anvisas i residensstaden, länets huvudstad. Det är i regel kulturhistoriskt viktiga byggnader som ägs av Statens fastighetsverk.

Landshövdingens hem är delat i två delar. En del för representation som är fullt möblerad och en del för privat bruk, där landshövdingen själv står för bohaget.
Hem & Hyra har kartlagt hur mycket svängrum landshövdingarna i sex län har för sitt privata leverne, samt värdet av förmånen.

Minst utrymme för sitt privatliv har Elisabeth Nilsson i Östergötland. Hon har 100 kvadratmeter privat boyta på slottet i Linköping. Att inte få välja sin bostad har inte varit något problem.

– För mig kändes det inte problematiskt alls. Jag tycker att Linköpings slott är så fint, vi har en park där man kan odla grönsaker och det är mitt i stan, säger Elisabeth Nilsson.

Är hundra kvadratmeter tillräckligt stort?

– Det vi har här duger alldeles utmärkt bra för oss. Vi bodde i villa i Nyköping innan, den sålde vi. Den dag det här jobbet tar slut får vi se var vi ska bo.

Dubbelt så stort bor Minoo Akhtarzand i Jönköping. Hennes privata yta är på 193 kvadratmeter i residenset från 1886.

– Visst är det något ovanligt i att inte få välja, men i det är fallet är det inget negativt. Det är ett bra boende vi får. Jag har genom åren bott i stora hus så det var ingen stor omställning, säger hon och tillägger:

– Det är ju viktigt att landshövdingarna är bosatta i länet de ansvarar för, att vara nära medborgarna. Det är en viktig del i den här rollen.

Källa: Länsstyrelserna