Olika p(a)lats för hövdingar
Boplikt betyder att när en landshövding tackar ja till jobbet är hon eller han skyldig att bo i den tjänstebostad som anvisas i residensstaden, länets huvudstad. Det är i regel kulturhistoriskt viktiga byggnader som ägs av Statens fastighetsverk.
Landshövdingens hem är delat i två delar. En del för representation som är fullt möblerad och en del för privat bruk, där landshövdingen själv står för bohaget.
Hem & Hyra har kartlagt hur mycket svängrum landshövdingarna i sex län har för sitt privata leverne, samt värdet av förmånen.
Minst utrymme för sitt privatliv har Elisabeth Nilsson i Östergötland. Hon har 100 kvadratmeter privat boyta på slottet i Linköping. Att inte få välja sin bostad har inte varit något problem.
– För mig kändes det inte problematiskt alls. Jag tycker att Linköpings slott är så fint, vi har en park där man kan odla grönsaker och det är mitt i stan, säger Elisabeth Nilsson.
Är hundra kvadratmeter tillräckligt stort?
– Det vi har här duger alldeles utmärkt bra för oss. Vi bodde i villa i Nyköping innan, den sålde vi. Den dag det här jobbet tar slut får vi se var vi ska bo.
Dubbelt så stort bor Minoo Akhtarzand i Jönköping. Hennes privata yta är på 193 kvadratmeter i residenset från 1886.
– Visst är det något ovanligt i att inte få välja, men i det är fallet är det inget negativt. Det är ett bra boende vi får. Jag har genom åren bott i stora hus så det var ingen stor omställning, säger hon och tillägger:
– Det är ju viktigt att landshövdingarna är bosatta i länet de ansvarar för, att vara nära medborgarna. Det är en viktig del i den här rollen.
Källa: Länsstyrelserna
Länsstyrelsen betalar hyran till Statens fastighetsverk. Men värdet av boendet i den privata delen förmånsbeskattas. Det innebär att förmånsvärdet läggs på bruttolönen varje månad. Skatteverket fastställer årligen schablonvärden för beräkning av bostadsförmån.
Vi har haft landshövdingar ända sedan 1634. De utses av regeringen och samordnar bland annat den statliga verksamheten i länet.