Paula blev vräkt vid 79
Hur bodde du när du först kom till Uppsala?
– Jag började jobba på Uppsala-Ekeby på 1960-talet och hyrde rum i något som kallades för Nuckebohemmet, som var bostäder för fabriksarbeterskor. Jag kände mig väldigt annorlunda än de andra flickorna – de hade håret i papiljotter och hade kiosklitteratur framme. Man kunde inte direkt prata konst med dem. Och de tyckte nog att jag var lite fin i kanten som kom från Östermalm.
Din ateljé och butik i Walmstedtska gården där du också hade bostad på vinden var en institution i Uppsala. Hur hamnade du där?
– Kommunen tänkte skapa ett kulturkvarter och erbjöd mig och några andra konstnärer att flytta in 1972. Jag bodde och verkade där i 45 år. Det var ju ett fantastiskt läge.
Keramikstudion var som en sällskapsklubb, vänner och bekanta kom och gick. Det var väldigt varmt på somrarna och kallt på vintrarna under snedtaket. Jag låg i dunkappa i tv-stolen men det var inga problem.
Och så fick du en ny hyresvärd 2013, Uppsala Industrihus.
– Ja, de renoverade Walmstedtska gården, periodvis var uthuset där jag bodde helt inplastat. Min skylt syntes inte och jag tappade intäkter, folk trodde inte att jag fanns kvar. Jag kunde inte betala hyrorna och fick skulder på 70 000 kronor. Jag hade inte längre heller rätt att bo på vinden, eftersom hyreskontraktet hade ändrats till att bara gälla lokal.
En infekterad hyrestvist mellan dig och hyresvärden ledde till tingsrätten, där du förlorade och blev vräkt.
– Ja, det här är en varningshistoria hur det kan gå om man inte betalar hyrorna. Jag har fortfarande 26 000 kronor kvar att betala. Man ska alltid ringa hyresvärden och tala om att man är sen med hyrorna. Om man låter bli, det är då det blir riktigt farligt.
Hur gick vräkningen till?
– Å, det var hemskt. Jag fick 20 minuter på mig att plocka ihop mina saker. Jag rev till mig kläder, smycken och vinterskor och la ner i sopsäckar. Mycket blev kvar, som gamla fotoalbum.
Sen blev du hemlös.
– Jag sov i min kolonistuga i ett år men där fick man egentligen inte bo på vinterhalvåret. Jag gick runt med min hund och tittade i tomma förråd om jag skulle kunna sova där. Trappuppgångar var aldrig aktuellt. Jag är fortfarande inte den jag en gång var efter den här perioden. Jag får gråtattacker och får ta lugnande tabletter.
Hur fick du din nuvarande bostad?
– Socialtjänsten hittade så småningom det här hyreskontraktet till mig. Men jag saknar min lera, här har jag ju inga brännugnar. Och det är så tyst här jämfört med där jag bodde förut, där det var liv och rörelse.
Yrke: Keramiker.
Ålder: 81.
Bor: I en tvåa i Fålhagen, Uppsala.
Bakgrund: Född 1939 i Helsingfors, kom som krigsbarn till Sverige när hon var fem år. Pappan dog i kriget. Mamman kom senare efter, gifte om sig och flyttade med Paula och hennes bror från Malmö till Stockholm. Paula började på Konstfack redan som 15-åring. Har jobbat på Rörstrands porslinsfabrik och keramikfabriken Uppsala-Ekeby.
