Så blev mentalsjukhuset ett populärt hyreshus i Vadstena

Att byggnaden är historisk syns på hela dess överdådiga skepnad med tinnar, tornrum och stora fönster. Den här morgonen blåser vinden lite extra kall från Vätternhållet. Att få lä i port 10 B känns därför välkommet.

Korridorerna på våningsplanen är långa och raka. Utanför de flesta lägenhetsdörrar står rollatorer parkerade och i trappan möter vi hemtjänstens personal på språng. För trots att huset borde vara starkt förknippat med sin mörka historia, från åren då ”obotbara” mentalpatienter hölls inlåsta innanför husets stenväggar, så vill många av ortens äldre flytta hit.

Läs ocksåPolisfyndet på julafton: 18-åring tillverkade k-pist i lägenheten – med 3D-printer

Husets förflutna och dess omoderna struktur gjorde att många Vadstenabor ville dumpa det i Vättern. Men en politisk strid tog vid och i dag är huset lika förknippat med minnen från den kommunala kampen för att rädda det. I dag är Asylen känt som Vadstenas mest centrala hyreshus med hiss.

– Jag är 81 år och jag är inte äldst här. Jag håller på och skriver en bok om mitt liv och bland annat det här huset, säger Odd Andreas Mikkelsen som vi springer på i fastigheten.

Han förklarar att ”cirkeln är sluten” eftersom han växte upp på ett ombyggt sinnessjukhus och på äldre dagar flyttat till ett annat.

Läs ocksåKronofogden öppnar familjens hem – efter fyra månader: "Mina gamla leksaker är som födelsedagspresenter"

– Så för mig är den här tydliga strukturen med sjukhuskorridorer lite som att komma hem.

Ja, många äldre bor här. Men vi har kommit för att besöka Asylen-husets yngsta hyresgäster – Angelica Arvidsson, 26 år, och Joakim Thor, 25 år – som bor i en tvåa om 92 kvadratmeter. Paret som flyttade till Vadstena för två år sedan har bott i det här huset i nära ett år.

– Joakim är från Enköping och jag från Falköping. Vi träffades när vi pluggade i Karlstad, säger Angelica.

Läs ocksåFå kommuner erbjuder hyresgaranti – men Sofia och barnen fick hjälp att bo kvar: "Jag hade tur"

– Vi valde att bosätta oss så här lite mitt emellan våra hemstäder när vi fick jobb i Motala.

När de först kom till Vadstena hade de ingen aning om att det pampiga huset, som i bottenvåningen rymmer ett bibliotek, hotell och restaurang, även hade 45 hyreslägenheter. Men så fort de fick veta det ställde de sig i kö.

– För oss är den här hyresrätten perfekt. Vi är båda från landet, trivs i en sådan här småstad och bor hellre här än i en större kommun. Men vi kanske inte direkt skulle köpa en bostadsrätt här i Vadstena – det känns som en lite osäker investering.

Ägare av Asylen och kringliggande mark är allmännyttiga Vadstena fastighet AB, VFAB. Vid ett möte på deras kontor får vi se svartvita bilder från hembygdsföreningens arkiv.

– Om ni tittar på den här bilden så ser ni fabriken som stod här förut, pekar VFAB:s vd Lars Larenius.

1894 är årtalet som står präntat på Asylens pudervita fasad. Då stod sjukhuset färdigt, i form av flyglar och tre våningar, byggda på en gammal nedlagd sockerfabrik. Sinnessjukhuset var ett av landets nya Asyler för patienter så sjuka att de ansågs vara farliga för samhället. Här fick de, under sjukhusets 80 verksamma år, behandlingar som: lobotomi, långbad, elchocker, fastspänning och sövning.

Nu är det 2017. I vardagsrummet hos paret Arvidsson-Thor finns en stor hörnsoffa, en platt tv och en rejäl speldator.

Angelica säger att hon uppskattar att huset är välbyggt, rymligt och rustikt och att hon aldrig känt av något obehag eller några historiska vingslag.

– Vi uppskattar att det är så tyst här och att vi har utsikt både mot slottet och mot Vättern.