Så blir du av med din hundrädsla
Vi är många som ser med viss tvekan på lösa hundar, stelnar till och tänker: ”Bara han inte kommer springande mot mig. Vad gör jag då?”
Kanske börjar vi undvika vissa platser eller vänner, men tycker ändå det går att leva med.
Andra blir helt panikslagna bara av att se en hund på bild. Får hjärtklappning och svimningskänslor och vågar knappt röra sig utomhus.
Psykologen Kerstin Hellströms råd är att ta tag i det. Annars begränsas våra liv i onödan.
– Även om du har en stark fobi så räcker det oftast med ett behandlingstillfälle för att det ska bli klart bättre.
Du är inte ensam. Ungefär var tionde svensk har någon fobi och en stor del av dem är djurfobier – oftast mot ormar och spindlar, men hundar och katter är också vanliga.
Upp till 10-årsåldern är fobier lika vanliga hos pojkar som hos flickor, men bland vuxna är det tre gånger vanligare bland kvinnor än bland män.
– Vi fostrar barnen olika, så är det tyvärr fortfarande. Pojkar tränas i att utmana sina rädslor, medan flickor får höra att de ska akta sig
Om man undviker att utsätta sig för exempelvis hundar är det lätt hänt att tankar blir sanningar. Till exempel är det vanligt att ”veta” att hundar känner att jag är rädd och därför kommer att hoppa på just mig.
– Hundar känner inte det. Däremot får man ett speciellt kroppsspråk när man är rädd och det kan hunden tycka verkar spännande och intressant.
I stället för att rygga tillbaka, vifta eller gå i väg ska man helst lugnt stå kvar. För att kunna göra det måste tankegångar och reflexer ändras och nyckeln till detta är att utsätta sig, gärna träna med en hund man litar på.
Om det verkar omöjligt kan man söka hjälp. Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en vanlig och effektiv behandlingsform mot fobier. Ofta går sådan att få via vårdcentralen. Annars kan man gå till privat psykolog eller på elevbehandling vid universiteten.
– Att ha hundfobi är handikappande eftersom hundar är svåra att helt undvika. När det är så pass lätt att behandla ska man inte dröja med att söka hjälp, tycker Kerstin Hellström.
– Sedan måste även hundägare lära sig att inte alla delar deras kärlek till hundar.
