Viktoria från Kiev bor i studentrum – så skapar värdarna rum åt flyktingar
Efter en lång flykt har Viktoria, Ljudmila, Viola och katten Smokey fått ett tillfälligt hem i en studentetta i Västerås.
– Den 24 februari är ett datum jag aldrig kommer att glömma, säger 29-åriga Viktoria Artemonenko-Benedyshchuk, och syftar på dagen för krigsutbrottet i Ukraina.
– Min man väckte mig och sa att vi måste lämna Kiev.
De stoppade in katten Smokey i hans transportbur och åkte till svärföräldrarna i Korosten nordväst om Kiev. Eftersom män mellan 18 och 60 år inte får lämna Ukraina blev Viktorias man kvar där, medan hans mamma Ljudmila och 14-åriga syster Viola bestämde sig för att fly tillsammans med Viktoria.
Via Karlskrona och Knivsta hamnade de i studentlägenheten på Gideonsberg i Västerås.
Smokey har fått en kartong med en filt i som hem, medan Viktoria och hennes familjemedlemmar sover i sängar de fått från Migrationsverket. Så mycket mer får inte plats i den välstädade ettan. Kvartersvärden Ian Pearson har varit en nyckelperson när det gäller att förklara hur saker och ting fungerar i ett svenskt bostadshus, som bokningssystemet i tvättstugan.
– I Ukraina har vi tvättmaskin i lägenheten. Men jag tycker det är bättre med en gemensam tvättstuga, då får man mer utrymme i lägenheten, säger Viktoria.
Hem & Hyra har även träffat familjen Litviakov som bor i en lägenhet i Norberg som kommunen inte lyckats hyra ut.
Kommunerna vaskar fram bostäder trots bostadsbrist
Kriget i Ukraina tvingar miljontals människor på flykt. Enligt Migrationsverkets beräkningar hade i slutet på april runt 27 000 flyktingar kommit till Sverige sedan kriget bröt ut den 24 februari. Vid den förra stora flyktingvågen 2015 hade Migrationsverket huvudansvaret för att ta fram bostäder till migranterna. Nu har reglerna ändrats och huvudansvaret ligger på kommunerna. En förändring som väntas bli lag i juli 2022.
I så gott som alla kommuner i Gävleborg, Västmanland och Uppsala län råder bostadsbrist och köerna till de kommunala bostadsbolagen är långa. Trots det har kommunerna, ofta med de kommunala bostadsbolagens hjälp, lyckats plocka fram lägenheter till flyktingarna. Studentbostäder som har stått tomma under coronapandemin har kommit väl till pass i både Västerås och Gävle.
– Anledningen är att det inte varit några internationella studenter sista året, samt att det varit mycket digital undervisning, skriver Gavlegårdarnas vd Cathrine Holgersson i ett mejl.
Mimer i Västerås var snabba med att få ihop ett hundratal bostäder, efter att ha fått frågan från kommunen. Även här är det tomma studentlägenheter som är aktuella, och från början också före detta gruppboenden och ett servicehus på Vallby. Idag återstår bara ett 20-tal studentbostäder. Övriga boenden skulle Migrationsverket hyra, men myndigheten avvaktar i väntan på att den nya lagen ska klubbas igenom.
– Vi hyr inte ut dem till några andra under tiden, utan vi väntar och ser, säger Mimers vd Mikael Källqvist.
Flest platser i Östhammar – noll i Arboga
Högst upp på länsstyrelsens lista över antalet boendeplatser i Uppsala län, Västmanland och Gävleborg (se grafik) ligger Östhammar med 1 409 platser.
Den höga siffran inkluderar alla typer av evakueringsplatser: i gymnastiksalar, lägergårdar och vanliga lägenheter.
– Om 1 400 personer kom hit och inte hade någonstans att bo, då skulle vi kunna skaka fram det, absolut, säger kommundirektör Anders Nyberg.
Arboga har inte fått några boendeplatser tilldelade. Hur kommer det sig?
– Siffran noll beror på att kommunen inte har några egna bostäder att erbjuda. Vi har vi tagit emot 98 flyktingar från Ukraina som bor hos privata hyresvärdar, säger kommundirektör Anders Neuman.
Ser till att de har det bra
Tillbaka till Gideonsberg i Västerås. Kvartersvärden Ian Pearson är ansvarig för runt 850 studentbostäder, som är utspridda över staden.
Han brukar knacka på dörren ibland för att kolla att de ukrainska flyktingarna har det bra.
– Jag känner mig lite som en extra förälder. Jag hoppas de berättar för dem där hemma att det finns någon som frågar om de är okej.
Studenterna i bostadsområdet har Viktoria Artemonenko-Benedyshchuk och hennes familjemedlemmar knappt sett till. De uppskattar lugnet och grönskan i Västerås. På dagarna går Viola i skolan medan Viktoria och hennes svärmor läser svenska och promenerar runt i staden. Viktoria volontärjobbar även med att sortera kläder till ukrainska flyktingar. I Kiev hade hon ett ”jättebra jobb”, som hon säger, som teknisk support på ett universitet. Kunderna ringer fortfarande och vill ha hjälp.
– De vet inte att jag har flytt.
Så fort det bara går vill de återvända till hemlandet. Saknaden efter männen i familjen är svår.
– Jag kan inte ens förklara hur mycket jag oroar mig för min man. Situationen i Ukraina ändras fort, säger Viktoria.
På uppdrag av regeringen har länsstyrelserna inventerat vilka bostäder som finns i landets kommuner. Det är Migrationsverket som bestämmer när och hur många av dessa platser som de behöver.
