Sjukdom stärker rätten att bo kvar

Det ena ärendet gällde en kvinna i 80-årsåldern som hyrde en stor tvåa på Kungsholmen i Stockholm. Hyresvärden ansåg att hyresgästen inte behövde lägenheten eftersom hon flyttat till ett äldreboende i trakten.

Själv kände sig hyresgästen som tillfälligt inneboende på äldreboendet, och önskade ha kvar en egen bostad.

Hon önskade därför byta sin lägenhet mot en mindre tvåa i trakten. Efter två höftoperationer behövde hon en bostad antingen på nedre botten eller med hiss. Den mindre lägenheten ligger på nedre botten, medan den större ligger två trappor upp i ett hus som saknar hiss.

 

Såväl Hyresnämnden som Svea hovrätt gav kvinnan rätt att behålla sitt hyreskontrakt, och att byta den större bostaden mot den mindre. Hovrätten understryker att ”bedömningar av om det är möjligt att återvända till lägenheten bör så långt som möjligt undvikas”, av humanitära skäl. Hyresgästens intressen väger därför tyngre än hyresvärdens.

Det andra ärendet gällde en alzheimersjuk kvinna i Luleå som hyrde en tvåa och som kränkte och hotade grannarna och saboterade tvättstugan genom att tejpa för torktumlarnas och torkskåpens ventiler. Grannarna klagade, och Hyresgästföreningen övervägde att begära åtgärdsföreläggande. Slutligen sade hyresvärden upp hyresgästen.

 

Hyresnämnden konstaterade att hyresgästen allvarligt försummat sina skyldigheter. Men med hänsyn till hennes långa hyrestid, till sjukdomen och till svårigheterna att snabbt ordna en annan bostad blev beslutet ändå att kvinnan får bo kvar.

Värden överklagade till Svea hovrätt där det kom fram att kvinnan skött sig bättre när hon fått veta att Hyresnämnden gav henne rätt att bo kvar. Dock hade situationen åter försämrats sedan kvinnan fått klart för sig att hyresvärden drev saken vidare i nästa instans.

Svea hovrätt kom ändå fram till att kvinnan får bo kvar.