Statistiken gömmer vräkta barn
Varje år får kronofogden omkring 10 000 ansökningar om vräkning, och omkring 3 000 verkställs. Barn är inte alltid med i bilden, men drygt 600 barn fångas upp av statistiken.
– I verkligheten väljer många att flytta ut redan innan kronoinspektören knackar på dörren. Den som ändå blir av med bostaden föredrar många gånger att flytta frivilligt för att slippa den formella pricken i protokollet säger Stenberg.
Stenberg vågar inte gissa hur många barn det handlar om.
– Men omkring 2 000 ärenden där barn är berörda skrivs av innan vräkningen genomförs. Statistiken fångar bara upp toppen på ett isberg.
Stenberg har lett en arbetsgrupp som på barn- och äldreminister Maria Larssons uppdrag försökt tränga bakom siffrorna. Avsikten är att ta reda på varför barn ”fortfarande” berörs av vräkning.
Rapporten är ännu inte offentlig.
– Stenhårda metoder som förbud mot att vräka barnhushåll har den nackdelen att det skulle bli mycket svårare för dessa grupper att få tag på en bostad. Det går inte att tvinga hyresvärdarna att upplåta bostad utan att de har rätt till betalning.
– Om det är lätt att vräka så sänks tröskeln för nya hyresgäster. Om det är svårt att vräka den som inte betalar kommer hyresvärdarna att mer noggrant pröva vem de släpper in i sina hus, säger Stenberg.
Stenberg tror att det finns mer att hämta genom bättre rutiner inom socialtjänsten.
– Mer uppsökande verksamhet, mer förebyggande insatser. Det finns lagliga möjligheter redan nu. Den vägen skulle antalet vräkningar kunna minska, säger Stenberg.
– Som det är nu kopplas socialtjänsten ofta in väldigt sent. Då finns det inte tid för åtgärder som borde vidtagits tidigare.
Stenberg understryker att uteblivna hyresbetalningar inte behöver bero på slarv.
– Det finns faktiskt människor som inte klarar att sköta sin ekonomi.
– Socialtjänsten ger ofta inte någon ekonomisk hjälp om den skuldsatta hade kunnat betala, trots att han eller hon inte har några pengar en tid senare när krisen inträffar. När det gäller barnfamiljer vore det bättre med en mjukare syn på vad som hade varit möjligt i förfluten tid.
– Samtidigt är det lätt att förstå motviljan mot att folk skulle få rätt att bo gratis.
Stenberg har inte funnit några geografiska skillnader som politikerna skulle kunna dra nytta av.
– Det är klart att vräkningar av barnfamiljer är vanligare i kommuner med många hyresbostäder än i kommuner med få hyresrätter, och att vräkningar är vanligare där andelen ensamstående mammor är hög. Den insikten är tyvärr inte till stor hjälp.
Stenberg tror också att bättre samarbete mellan kronoinspektörerna (som genomför vräkningarna) och socialarbetarna skulle göra nytta.
– Vi gjorde en enkät som visar att kronoinspektörerna har bättre samarbete med hyresvärdar än med socialtjänsten. Där finns kanske något att ta fasta på.
– Även sjukvården skulle kunna dras in mer i vräkningsprocessen. Trots att det många gånger handlar om psykiskt sköra personer finns inget samspel mellan kronoinspektörer och sjukvården. Detta gäller även de berörda barnen, de lämnas ofta åt sig själva efter den skakande upplevelsen att ha blivit av med hemmet.
Undersökningen visar också att de som vräks inte har några jätteskulder vid sidan av de obetalda hyrorna.
– De är nog i så dåligt skick att de inte får låna; de har aldrig möjlighet att bli ”överskuldsatta” säger Stenberg.
