Stort motstånd mot otympliga skyddsregler
Vad är ett riksintresse? Den frågan kan långt ifrån alla svenskar besvara på ett enkelt sätt. Ändå består mellan en tredjedel och hälften av landets yta av dessa skyddade områden, där särskilda regler gäller för till exempel byggande.
Hur reglerna tolkas skiljer sig mellan de tolv olika myndigheter som ansvarar för området, och gränsdragningen är ofta rejält tilltagen. Som resultat är till exempel hela Gotland och Öland riksintressen.
Inom kort förväntas regeringen ta ställning till en ny lagstiftning för riksintressen, efter att utredningen stötts och blötts i över tre år. Från bostads- och byggbranschen är signalen entydig: minska antalet riksintressen.
Johan Blixt, ordförande för Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO, vill bland annat införa rätten att överklaga ett riksintresse samt ge kommunerna rätt att väga en insats mot ett riksintresse.
– Riksintressen är ett stort hinder för bostadsbyggandet. Lagstiftningen kommer ur en tid då det rådde generellt bostadsöverskott i Sverige.
Enligt Boverkets nya behovsprognos, som släpptes under torsdagen, behövs 80 500 bostäder byggas årligen de närmaste fyra åren. Det är högt över nuvarande byggtakt. Tills bostadskrisen är över föreslår SSCO att bostadsförsörjningen görs till ett riksintresse i sig.
– Just nu saknas flera tusen studentbostäder i Stockholmsregionen vilket leder till att studenter inte har någonstans att bo och att studenter väljer bort utbildningar.
Även från kommunpolitiskt håll är motståndet mot antalet riksintressen stort. När Sveriges Byggindustrier i våras frågade drygt 4 000 politiker svarade flertalet att regler om riksintressen och strandskydd var ett hinder för byggandet i deras kommun. Framför allt allianspartierna efterfrågade nya regler.
Samma åsikt delas av Sveriges kommuner och landsting, SKL. För nästan två år sedan skrev ordförande Lena Micko och Fastighetsägarnas vd Reinhold Lennebo ett gemensamt debattinlägg där de vädjade till regeringen att inte nöja sig med några halvmesyrer utan förändra lagstiftningen i grunden. Bland annat ville de begränsa vad som ska få kallas riksintresse och på så vis minska antalet fredade zoner.
– Vi har inte ändrat uppfattning sedan dess. Just nu är det alldeles för många som kan peka ut dessa riksintressen, vilket gör att begreppet blir urvattnat. Strandskyddet är till exempel alldeles för stort på vissa områden, säger Reinhold Lennebo.
Inte minst Hyresgästföreningen har försökt påverka regeringen att ändra regelverket. I ett remissvar tidigare i år påpekade förbundsordförande Marie Linder att samhället inte lyckats trygga rätten till ett boende för alla och att just detta intresse borde vägas mot intresset att bevara såpass stora delar av Sveriges yta.
Över telefon utvecklar hon resonemanget:
– I Kiruna ser vi just nu ett tydligt exempel på när riksintresset går före att hitta lösningar, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för människor. Risken finns att man tvingas bygga den nya staden på ett ställe varifrån den återigen måste flyttas om 50 år, på grund av riksintressen.
– Man behöver inte alltid hålla så hårt i riksintresset. Ibland måste behovet av bostäder få gå före.
- Riksintressen är ”nationellt betydelsefulla områden” så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dess värde.
- Enligt Miljöbalken ska områden av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.
- Ett riksintresse kan vara ett område, en plats eller ett enstaka objekt som anses värdefullt ur nationell synvinkel.
- 12 olika myndigheter ansvarar för riksintressena enligt miljöbalken. Boverket ska samordna dessa myndigheternas.
Källor: Boverket, Naturvårdsverket
