Spara utrymme och pengar – låna leksakerna

Ett bibliotek är inget som någon ­höjer ögonbrynen åt i dag. Att man lånar det man vill läsa och sen lämnar ­tillbaka boken så att någon annan får g­lädje av den, det är självklart för oss alla. Men varför resonerar vi inte så när det ­gäller fler prylar? Leksaker till exempel. Det undrade Anna Zajc när hon var föräldraledig med sitt första barn.

– Jag märkte ganska snabbt att det blev överfullt med leksaker här hemma. Både ­saker vi köpt och saker vi fick av andra. Mycket av ­grejerna använde min dotter inte ens. Då tänkte jag att det hade varit fint med ett leksaksbibliotek, där man kunde testa och se vilka grejer som hon faktiskt ville ha.

Drygt två år tog det från det att tanken föddes i Annas huvud till att dörrarna öppnades till Sveriges första leksaksbibliotek, i stadsdelen Majorna i Göteborg. I dag har de några hundra registrerade lånare. Några som varit med redan från första början är David, 4, och hans mamma Ninna Weber.

De tittar in på väg från förskolan, innan de ska in till stan och fika. David rör sig med låg tyngdpunkt. Vill man vara med får man sätta sig på huk. Det är på golvet, på de utrullade ­mattorna leken sker. David är djupt fokuserad på sitt ­bygge och pratar utan att riktigt släppa den blivande kulbanan med blicken.

– Jag gillar saker man kan bygga med. Men det bästa är att man får låna vad man vill, och att man kan låna nya saker nästa gång.

Han pekar på flera saker som står i hyllan längs ena väggen.

– Det garaget har jag lånat, den bilen, det spelet …

Det är uppenbart att de är stammisar. För Ninna har Leksaksbiblioteket redan ­blivit självklart. Kanske, funderar hon, hade de ­redan accepterat det tänket? De är med i en bilpool och har varit här i lokalen ­tidigare, innan ­Leksaksbiblioteket flyttade in, för att låna ­verktyg i den del av lokalen som kallas ­Fixoteket.

– Den är en fantastisk idé som ger oss en möjlighet att lära våra barn att man inte måste äga allt utan att det går att dela på saker. Det minskar konsumtionen och ger också oss en möjlighet att testa oss fram för att se vad David tycker är kul att leka med.

Foto: Linn Bergbrant

Två leksaker per gång får ­barnen lov att låna, i max fyra veckor. Än finns inga ­sanktioner för den som är sen, eller för den som råkar ha sönder en leksak. Men Lina Wellman, som är ­projektledare på Leksaksbiblioteket, menar att det inte är ett stort problem.

– Folk är så fina och de få gånger ­något har hänt har föräldrarna berättat för oss direkt och varit så ledsna. Men vi är ju medvetna om att saker kan gå sönder. ­Grejerna ska ju lekas med. Men det får ju inte bli ett mönster såklart!
Fram till nu har det också varit helt ­gratis att låna. Det var ett sätt att locka så många som möjligt och sprida konceptet. Men också en schyst deal under uppbyggnaden. Antalet leksaker var inte så stort de första veckorna. Men utbudet växer kontinuerligt. Det senaste tillskottet som kommer att lanseras är kalas-kit.

– Vi har redan i dag vissa kalasgrejer att låna ut men håller just nu på att bygga upp hela ­kalaskit man kan låna. Vi vet att många ­tycker det är dyrt att ordna kalas och att ­grejerna man köper dessutom bara blir liggande efter ­kalaset. Om man får drömma kanske vi har en egen lokal om några år. Då kanske vi till och med kan låna ut lokalen, berättar Lina.

Under året kommer det kosta att låna. Men man väljer själv om man vill betala med sina pengar eller med sin tid. Det blir 300 kronor per år om man inte har tid att själv ställa upp och hjälpa till. En summa som Lina hoppas de flesta tycker är överkomlig.

– Det var viktigt för oss att det skulle finnas andra sätt att bidra än med pengar. Även om man får mycket för pengarna förstår vi att 300 kronor kan vara mycket pengar för vissa.

David och hans mamma packar ihop ­kulbanan och en ask med kugghjul som de ­lånar med sig hem. Utanför går eftermiddagen över i kväll och det har redan hunnit bli mörkt när Klara ­kommer in med sin mamma Åsa ­Ullberg. Det är första gången de är här, men Klara som är drygt 1,5 år, känner sig snabbt hemma. Hon ­intresserar sig genast för ett garage och ­parkerar nöjt bilar på översta våningsplanet.

Trots att barn kanske inte är kända för att vara bra på att dela med sig så intygar projekt­ledaren Lina att de flesta köper konceptet med att låna leksaker direkt. Även barn i Klaras ­ålder. Mycket tack vare biblioteken, tror hon.

– Många föräldrar förklarar precis så, att det är som när de lånar böcker. Och det verkar ­barnen inte alls ha svårt att förstå.

Även upphovskvinnan till Leksaksbiblioteket, Anna, intygar detta. Numera är hon föräldraledig igen, men jobbar lite grann. Och ser till att komma in och låna ofta.

– Min äldsta dotter som är 3,5 år nu har ­jättesvårt att skiljas från leksaker hon har ­hemma, även dem hon inte leker med. Men ­saker vi lånar här har aldrig varit svårt att ­lämna tillbaka.

Foto: Linn Bergbrant

I dag finansieras Leksaksbiblioteket till stor del av Allmänna arvsfonden. Men också av det kommunala bostadsbolaget Familjebostäder, som står för lokalen utan att ta ut någon avgift. Anna menar också att Hyresgästföreningen ­borde ta åt sig en stor del av äran för att ­Leksaksbiblioteket är i gång.

– Det var tack vare projektet som ­kallas ­Ekologisk stadsdel Majorna som drivs av ­bostadsbolag och Hyresgästföreningen som det här blev verklighet, säger hon.

Men än är de inte i mål. Nej, Anna vill ha fler leksaker, fler besökare och fler evenemang. Mer av allt helt enkelt.

– Om fem år hoppas jag att vi är ­väletablerade och att konceptet har spridit sig. Inte bara till andra stadsdelar utan även till andra städer, säger hon.