Det skaver i värdarnas själar
Häromdagen träffade jag en bekant som snart ska gå i pension. Det kan ju kännas trevligt efter ett långt arbetsliv. Men trivselkänslan hade grumlats av att hon först av allt måste packa ihop sitt pick och pack och flytta. Efter att hon under ett antal år sett att siffrorna i det orange kuvertet inte rört sig i rätt riktning blev det till slut tydligt att en lägenhet som passar en lärarlön inte passar en lärare med pension.
Det blev till att ställa sig i byteskön och ge sig ut på jakt efter någon fastighetsägare som kunde tänka sig att upplåta en lägenhet till ett rimligt pensionärspris.
Dagen innan min bekanting dök upp var jag på en bostadspolitisk debatt. Där hörde jag om en kvinna som flyttat till Kalix för att undkomma de höga hyrorna i Stockholm. Tur att hon inte tänkt sig att flytta till Pajala eller Gällivare/Malmberget.
I takt med att gruvan ändrar riktning river de husen där. Det som byggs nytt har lika höga hyror som i Stockholm. Gruvbrytningen går bra och kommunen växer och frodas liksom hyrorna.
I Pajala bygger de inte alls så där finns det inte ens lägenheter för dem som kan betala. Husvagnar har de däremot satt upp för dem som ska bidra till ortens utveckling.
Det finns många som jobbar ihärdigt för att få upp hyrorna. Det är precis som om det skaver i deras själar. Mest skaver det hos Fastighetsägarna. De vill att hyran ska sättas efter efterfrågan och betalningsvilja. Det finns säkert många som kan betala mer för att bo om de måste det. Men det finns väldigt många som med bästa vilja i världen inte kan betala mer än de redan gör hur djupt de än tittar i det orange kuvertet eller vrider och vänder på kontoutdragen.
Fastighetsägarnas bestämda uppfattning är att alla vill bo mitt i stan och där ska hyran upp. Fick de som de ville skulle vi få en slags ekonomisk zonindelning av våra städer som skulle påminna om årsringarna i gamla träd.I en cirkel runt kyrkan, Coop forum eller Ica Maxi skulle hyrorna vara riktigt höga är tanken. I nästa ring skulle hyrorna vara något lägre för att vara lägst i ytterområdena.
TV 4 hade ett inslag om en dam i Uppsala som inte kunde bo kvar efter renoveringen av huset. Hyresnämnden hade slagit fast att det var okej att höja hyran med 60 procent.
Men vill vi verkligen leva i ett samhälle där vi mer och mer delar upp oss på detta sätt efter inkomst? Det kommer att vara olika dyrt att bo beroende på var vi bor och vilken standard vi har, men det måste väl vara någon måtta på skillnaderna?
”Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader.”
Så tyckte riksdagen att det skulle vara. Nu tycker inte riksdagen det längre.
Nu tycker de att ”målet för bostadspolitiken är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”.
Så nu återstår det för dem som satt upp målet att se till att den pensionerade läraren, den utflyttade Stockholmaren och numera Kalixbon, änkan vid gruvkanten i Malmberget och damen i Uppsala som råddes att flytta snabbt som sjutton får ”ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”.
