Jag är en asfaltsblomma som ibland flyr
Mitt första boende hemifrån var riktigt jobbigt. Efter studenten begav jag mig till USA för att studera vid ett college i Colorado där jag skulle läsa språk.
Boendet var inget man valde. Jag fick bo på en flickpension där vi var tre flickor i ett rum. Jag hade aldrig något privatliv, fick aldrig vara ensam så mesta tiden av det året satt jag på biblioteket och pluggade.
Tillbaka i Sverige började jag plugga vid Stockholms universitet och flyttade då hem igen till mamma på Döbelnsgatan. Tänk själv, att flytta tillbaka hem till mamma – och verkligen uppskatta det … Men ganska snart bestämde jag mig för att läsa spanska i Barcelona. Dock skulle studierna inledas med lite semester på Mallorca, vilket skulle visa sig bli något som kom att påverka hela mitt framtida liv.
Här träffade jag min blivande man Noël Charles. Blev blixtförälskad och i stället för Barcelona flyttade vi in i en trea på Mallorca där vi stannade ett helt år.
Det blev inga mer språkstudier, i stället flyttade Noël och jag till Stockholm och öppnade nattklubben Alexandras. Mamma hade bosatt sig en period på Gran Canaria så vi fick bo 1,5 år i hennes fyrarummare innan vi äntligen kom till vår första egna lägenhet, om än i andra hand, på Eriksbergsgatan i centrala Stockholm.
Det var en härlig fyra som vi hyrde omöblerad under ganska lång tid. Här bodde jag också ensam periodvis eftersom vi ju öppnade en filial till Alexandras på Barbados där vi hade ett hus. Jag pendlade också under många år men Stockholm var min bas.
Så småningom hamnade där jag bor i dag, mitt i myllret i Vasastan. Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att bo i stan med de konstiga arbetstider jag haft. Och tack vare alla mina kontakter jag fått genom arbetet har jag alltid kunnat hitta bra boende. Så är det tyvärr inte för alla och det är beklagligt att människor inte kan bo där de vill.
Men lika viktigt som det är att bo i stan är det att ha en plats dit jag kan åka för att få total avkoppling. Ett alternativ i naturen där man kan vara helt för sig själv. Under många år har jag fått bo i goda vänners hus på underbara Ingarö i Stockholms skärgård. Numera ”flyr” jag till mitt lilla, mycket primitiva torp i Roslagen. Det ligger helt för sig själv vid en förtrollande liten sjö med stora skogar runt. Det är så vackert som något bara kan vara.
Jag står inte ut med att bara vara en asfaltsblomma, det måste vara balans i livet!
