Uteliggare har blivit vardagsmat

​På väg till jobbet brukar jag möta minst tre hemlösa, både män och kvinnor. Min väg går rakt genom Stockholms innerstad, så det kanske inte förvånar någon. Men jag blir lika upprörd varje dag.
I morse var det närmare tio minus och fuktig vind. Inte en hemlös i sikte. Vart tar de vägen? Ska man tro veteranen Raine Gustavsson, som varit hemlös i 25 år, så inte till några härbärgen i alla fall. I alla år har han övernattat i grovsoprum, trapphus, cykelrum eller i värsta fall på en offentlig toalett.

I min hemstad fanns det rätt många original. Lotta Skräp, Jarl med hatten, Lasse-Maja och han som antecknade alla felparkerade bilar. Plus a-lagarna i parken. Vad jag vet hade de ändå alla någonstans att ta vägen på natten. När de första uteliggarna började dyka upp här i Stockholm – eller åtminstone bli synliga på gator och torg – var debatten het.
Nu har uteliggarna blivit ett så vardagligt inslag att de inte längre väcker känslostormar. Inte ens en vargavinter som denna. Sjukt.

Raines händer är ett värkande minne från hans tid som hemlös. En svinkall natt förfrös han händerna och förlorade flera fingrar. Han är glad att han fick behålla höger pekfinger, det han skriver med. Det gör att han kan fortsätta skriva i de hemlösas tidning ”Situation Sthlm” – krönikorna som blev början till en egen lägenhet.

Vad vill du veta om kackerlackor? Det är en av våra reportrar som frågar mig. Hon ska just iväg och träffa en expert på skadedjuren. Jag minns kackerlackorna på det sunkiga hotellet vid numera världsberömda Tahrirtorget i Kairo, där jag bodde som artonåring. De var stora som hus och omöjliga att trampa ihjäl.

En som inte alls ryser när de små djuren kommer på tal är Mårten Perneberg. Han har ett gäng väsande kackerlackor från Madagaskar som husdjur i en låda i ett förråd. Mest har han dem för att kunna ge sina varaner levande föda. Om du vill se när ödlan äter kackerlackor till middag så gå in på hemhyra.se.