HemHyra.se använder sig, precis som flertalet andra webbplatser, av cookies för att förbättra servicen för er besökare. Läs mer om Cookies

Bob Hansson, Författare & Poet

Vi ensamma rädda svenskar

​Mitt första boende var i mammas mage. Centralt belägen. Jag är himla glad att hyran inte var marknadsanpassad. Mitt första riktigt egna boende var ett hus på Lidingö. Kollektiv. Med havstomt och naturreservat. Där bodde jag i femton år. Mina kompisar flyttade in, vi pratade poesi och spelade fotboll i vardagsrummet.

 Sova minns jag ingenting av. Jag tryckte upp mitt första dikthäfte (nattetid och i smyg på Lidingö kulturnämnd.) Vi hade releasefest i pannrummet. Alla var där.  Det var det tionde rikaste kvarteret i Sverige. Vilket innebar att man aldrig såg till någon granne. De var konstant på jobbet, men hade fina bilar.

För ett par år sedan brakade pannan ihop. I stället för att fastighetsägarna lagade den, sa de upp oss. Vi hamnade i tvist. Medan advokaterna skrev brev satt vi och frös. Till sist var bara jag själv kvar.

Men det där huset, de där åren, det där med tillsammans, är de finaste i mitt liv. Jag är förundrad över att vi svenskar blir så ensamma i vårt boende. Vi sitter där med alla våra kvadratmetrar och centralvärmen och kaffekokare och är så himla oberoende. Tror vi. Hur lite vi än tycker om det, är vi ju fortfarande flockdjur. Och som sådana behöver vi varandra.
Det är något visst det där med att komma hem och vara trött och uttråkad och se där, någon har lagat lite gryta och korkat upp en flaska vin. Och se där, ytterligare någon annan som ätit upp ens ost …

Sverige har flest ensamhushåll i världen. När kärnfamiljen som ersatte storfamiljen visade sig otillräcklig, då beslutar vi oss för att bli ännu ensammare. Inte ens gemensamma sommarhus köper vi. I stället vars en liten skruttig barack än ett gemensamt palats.
 
Mitt hem är min borg. Vem är det borgen ska skydda mot? Hemmet som en plats för att träffa varandra eller slippa ifrån varandra? Svenskar ett folk som bara står ut att dela tak med de man antingen kopulerat med eller fram.
Och får man besök ska det vara nybakat och nystädat och gärna nyrenoverat. Innan vi förmår öppna dörren och släppa in, som om vi bodde i en utställningsmonter.
 
Det är för tjocka väggar och för mycket portkoder. Det är för mycket rädsla och hushållsmaskiner. Det är för mycket störningsjourer och för lite störningsmoment.
 
Stör jag? Nej, du bara rubbar hela min existens. Välkommen in! Ja, störningsjourer borde byta funktion. De borde komma hem till folk som är misstänkt tysta, borde oroligt knacka på och säga: Du har inte haft fest på ett halvår, nu står vi här ute och väntar på att du bjuder in lite folk, annars blir det böter …
 
Den ultimata marknadsanpassningens lilla sidoeffekt sägs vara, att mänskligheten håller på att utrota allt liv. Ska vi inte passa på att komma lite närmre livet, nu medan vi nu finns kvar?
 
Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.