Äldre typ av balkong kan vara livsfarlig
– Det här är otroligt, jag tror jag måste plocka fram min egen kamera.
Lars Johansson har inspekterat balkonger sedan 70-talet men blir fortfarande förvånad. Vi går en promenad ned för Alingsåsvägen i Hammarbyhöjden. Vid Tidaholmsplan syns tydliga rostfläckar på putsen.
– Ofta ser man inte skador utan att ta upp ett hål i fasaden. Här är det ingen tvekan, man bör renovera direkt. Det vanliga är att ingenting syns utifrån, säger Lars Johansson.
Hyresgästen Anita Gustafsson två trappor upp har sett de mörka fuktiga fläckarna på putsen.
– Det är här vi hänger, alla är på balkongerna när det är vackert väder, säger hon oroligt.
Lite längre ned på gatan är renovering snart på gång. Under en av balkongerna finns ett skyddsnät, där betong och puts som lossnat gungar i vinden. Ett annat balkonggolv bågnar.
Husen här är från 30-talet och det vanliga sättet att bygga balkonger var att gjuta en betongplatta i en stålram, en gigantisk märla som fästes i fasaden.
Det har visat sig vara en lömsk konstruktion. Stålet leder kyla och när den kalla balken möter varm luft i väggen bildas kondens. En balk kan se hur fi n och nymålad ut på utsidan, men vara bortrostad och skör som pepparkaka i fasaden. Där knäcks den, utan förvarning.
Efter 60-talet byggs balkonger med armerad betong. Den typen skvallrar om fara genom att sakta böja sig och släppa bitar.
– Jag går själv inte ut på stålramsbalkonger som inte är inspekterade, säger Lars Johansson.
Stålramsbalkonger byggdes främst mellan 1890 och 1940. En ram avstål håller upp betongplattan. Förekommer fram till 60-talet.
Balkonger med bärande platta av armerad betong dominerar från50-talet. Det blir också vanligare med fl er fästpunkter och höga gavlar.
Branschorganisationen Balkongföreningen rekommenderar att balkongerbesiktigas var femte år. Det är fastighetsägaren som har ansvar.
Det finns ingen myndighetskontroll eller registrering av balkonger.
