De hyr ett radhus högt över staden
Vi lämnar trafik, avgaser och trånga trottoarer bakom oss. Efter en hissresa upp genom en av Malmös affärsgallerior stiger vi ut på en stensatt gård med lekplats och cykelställ omgärdad av ett tjugotal vitputsade radhus. Torsten Krause öppnar dörren till ett av dem. Här delar fyra vänner både vardag och hyra.
På bottenvåningen ligger köket och det enorma avlånga vardagsrummet, med plats för flera soffgrupper, som slutar i en terrass med utsikt mot Gustav Adolfs torg. Nu ligger terrassen öde och mörk men på sommaren växer det basilika, mynta, rosmarin, salvia och tomat här ute och förhoppningsvis kommer även de två små äppleträden att bära frukt.
En trappa upp ligger de fyra sovrummen kring ett allrum med två takfönster. Alla rum är stora. Här är totalt 198 kvadratmeter golvyta. Men smakar det så kostar det. Hyran har nyligen höjts till 22 000 kronor. Att de är fyra som delar på hyran är en förutsättning.
– Med fyra bra inkomster fungerar det. Det är nog svårare om man är en familj med bara två som arbetar, säger Albert.
Hela lägenheten är nyrenoverad med vita väggar, slipat parkettgolv i vardagsrummet och svart klinkergolv i köket.
På kylskåpet hänger ett städschema.
– En fördel med att vi är lite äldre är att alla tar ansvar och städar undan efter sig i köket. Ingen lämnar skit i vasken, säger Albert.
På en vägg hänger en familjekalender med en kolumn för varje person.
Förutom ett gemensamt operabesök och en middag där allas föräldrar är inbjudna står deras resor inskrivna. Det är sällan alla är hemma samtidigt.
Men en gång per helg äter de fyra middag där ett rullande schema avgör vem som står för matlagningen. Och så blir det minst en brunch per helg.
– Ibland bjuder vi in folk men om alla tar hit var sin vän blir det väldigt trångt kring bordet, säger Berni och skrattar.
De är egentligen lite mer än bara fyra vänner som delar på kostnader.
Ingen av dem kommer från Sverige utan bor här mer eller mindre tillfälligt och det svetsar samman dem.
– Det känns som att bo med min familj, säger Bernadett Kiss eller Berni som hon kallas.
Hon kommer från Ungern och har bott i Sverige i åtta år. Liksom Torsten Krause går hon en forskarutbildning vid Lunds universitet. Torsten och Martin Amelang är från Tyskland och Albert Sein kommer från Holland. Martin och Albert arbetar båda på energibolaget Eon.
Genom gemensamma bekanta har de hittat varandra och sitt radhus, som de tycker ligger perfekt.
Mitt i stan men ändå lugnt och fridfullt sex våningar från stadens brus.
– Det känns lite som att bo i en förort här uppe. Det är ljust och mycket rymd fast ändå centralt, säger Torsten och Albert fyller i:
– Det är så nära till allt. Tio minuter till tåget och tio minuter till möllan. Och står jag på tå ser jag till Kronprinsen.
De berättar om långa pendlingstider och höga boendekostnader i sina hemstäder. I jämförelse tycker de inte att det är så dyrt att bo här.
– Jag kommer från Hamburg och det är vanligt att unga personer delar lägenhet för att kunna bo centralt. Även efter att de har slutat studera, säger Martin.
