De räddade sin kåk från upprustning
– Det handlar om att leva ekologiskt och i en gemenskap.
Orden är Tatjana Kontios. Hon bor på Folkungagatan 154 i kvarteret Utkiken.
Den gamla zinkhon i köket är lagad och skåp och vedspis är från förrförra
seklet.
Bekvämligheter som frys och dusch finns i bottenvåningen. Den kollektiva
tanken var också det som lockade hit Tina Lundberg:
– Jag kryssade i rutan för kollektivhus när jag sökte bostad. Jag
uppskattar det gemensamma ägandet, det är trevligare.
Lägenheten hon delar med Anna Korsell är en etta med kök och rejält
uppfräschad. All köksinredning och jobb har hon stått för själv, med ett litet
bidrag från Svenska bostäder till materialet.
– Hur det såg ut när vi flyttade in kan ni inte tänka er. Golvet var så
äckligt att jag inte kunde gå på det, det fanns både hål och var maskätet.
– Det positiva är att här hejar man på varandra, annars blir man lätt ensam
i hyreshus, tycker Pia Andersson.
Pia är nyast i huset. Hon ville bo billigare och bytte sin lägenhet på
Gärdet.
Det är billigt. Hyran är bara 400 kronor per kvadratmeter och år. Men räknar
man in uppvärmning och arbetsinsats hamnar man ändå på det dubbla. Och för det
priset finns moderna lägenheter att hyra.
Tatjana har bott här i mer än 30 år. När hon flyttade in var det en
rivningskåk och tidens saneringsvåg svepte bort billiga lägenheter över hela
staden.
– Vi startade en kontaktkommitté för att rädda huset från rivning. Det vore
skandal! Man kan inte förstöra så här fina 1800-talskåkar med moderniteter,
säger Tatjana.
Som på beställning utlyste staden en tävling om kollektivhus.
Kontaktkommittén skrev en ansökan om att få bevara huset som ett försöksobjekt
för varsam upprustning. De vann tävlingen.
– Fasaden behövde renoveras, men Svenska bostäder var, lite avvaktande,
berättar Anders Bastigkeit, ordförande i kollektivhusföreningen.
– Så vi bjöd hit Annika Billström, som då var styrelseordförande i Svenska
bostäder för att hon själv skulle få se och höra våra tankar. Och då började det
hända saker.
Strax före millennieskiftet var renoveringen klar: Ny fasad, nya elledningar
och nya stammar. Det finns bara kallvatten i lägenheterna, gemensamma duschrum
finns i varje trapphus och toalett på varje våningsplan.
Tvättstugan på gården är stans finaste, enligt Tatjana. Innerväggen är
bergmuren mot Åsöberget, så att markfukten kan rinna fritt. Hela gården klättar
uppför backen i två etage. Murarna mellan de tre huskropparnas gårdar har
öppningar och skapar olika trädgårdsrum.
På gården står vedskjulen i rad. En av längorna var förr husets utedass. Till
varje lägenhet hör en vedbod och veden är en viktig gemensam angelägenhet. Ofta
beställer man ved tillsammans för att hålla nere kostnaderna.
I kvarteret finns både nyfödda och äldre, även om det just nu är färre
pensionärer än för några år sedan. De minns särskilt ”Biggan”, som bodde i samma
lägenhet ända sedan 20-talet.
– Vi har dispens från hissar och när hon inte orkade bära ved och kassar
gjorde vi det, berättar Tatjana. Det var lika trevligt för oss som för
henne.
Kollektivhuset har några specialregler med intern byteskö. Varje ny hyresgäst
blir intervjuad.
– Jag försöker skrämma folk lite, så att de inte har för stora förväntningar,
säger Anders . Men tycker man att det låter kul och vill bidra, då är man
välkommen.
