Erika sover hellre på toaletten än på kommunens härbärge
Så ser livet ut för dem som övernattat på härbärget på Holmängen i Vänersborg. Klockan 9.30 är tiden som gäller.
Betongbritsen bakom en tung ståldörr har varit Erikas hem de senaste månaderna. Hon har varit hemlös till och från de senaste tio åren och då har härbärget varit ett av alternativen för nattsömn. Det andra är en offentlig toalett en bit bort.
– Den är nästan fräschare än det här, säger Erika när hon visar oss det kala, nerklottrade utrymmet där hon sovit i natt.
Enda chansen till dagsljus är ett litet fönster ovanför ståldörren.
Vi träffar Erika några dagar före jul. Hon är en av dem som fått ett av rummen på Holmängens härbärge den här natten. Men nu gäller det att plocka ihop sakerna snabbt, ner i väskan och ut. För när vaktbolaget kommer för att låsa får inga saker finnas kvar i rummet.
– Man kan ställa sin väska utanför dörren under dagen, men då vet man ju aldrig om det finns kvar, säger Erika. Så jag försöker alltid ha med mig mina saker under dagen.
Hon säger att ibland kan man låsa in det i ett skåp i någon affär, annars bär hon runt på det under dagen.
Erika baxar ut sin cykel, släcker värmeljusen som stått på en sten på golvet och spridit lite värme under natten. Hon packar ihop sminkväskan och slänger en sista blick över axeln innan väktarna låser dörren. Kanske blir rummet hennes även nästa natt, men då gäller det att vara på plats när det låses upp vid halv fem. Annars kanske någon annan tar det.
Härbärget på Holmängen har lyfts fram i ljuset den senaste tiden, bland annat i lokaltidningen Ttela. Byggnaden ligger som en betonkloss på en åker, med en skogsdunge intill och en djurkyrkogård som närmaste granne. Härbärget drivs utan bemanning, förutom väktarna som kommer och låser och låser upp.
Hjälp av ideell förening
Det är eldsjälarna Annica Haglund och Annelie Kåhl som driver den nystartade ideella föreningen ”Räck mig din hand” som engagerat sig sedan de upptäckt vilken misär som erbjuds hemlösa i Vänersborg. Annelie Kåhl säger att det inte är värdigt att låta människor bo så här, oavsett vad som ligger bakom.
– Kolla toan, säger hon och öppnar dörren till det som är kombinerad dusch och toalett. Vattnet strilar ner i en tunn stråle. Väggarna är fullklottrade och det doftar skarpt av urin.
Erika säger att hon helst inte går på toan på natten, då det känns otryggt.
– Om jag går dit kan någon annan komma och smita in i ”mitt rum”, eftersom jag inte kan låsa när jag är på toan. Och man känner sig väldigt utsatt här ute.
Det finns en tvättmaskin i byggnaden som rymmer härbärget, men den har inte de boende tillgång till. De får tvätta sina kläder i en plasthink och sedan bara hoppas att vädret gör att det kan torka.
”Med boendestöd skulle jag klara det”
Erika sticker inte under stol med att hon har trasslig bakgrund. Men hon säger att den här livssituationen inte gör det enklare att bryta det livet. Hon drömmer om ett annat liv än nätter på en betongbrits och dagar på väntrummet på järnvägsstationen. Hon känner sig motiverad att bryta sin livssituation, men vet att det är en lång väg. Hennes önskan är att få en bostad, stöd och hjälp med det basala som krävs i ett boende och sysselsättning på dagarna:
– När man inte haft ett ordentligt boende på länge, då kanske det behövs lite hjälp och stöd, säger hon. Nåt boendestöd eller så. Men jag vet att jag skulle klara det idag, med hjälp.
Annica Haglund och Annelie Kåhl ser framför sig hur de och deras förening kan ge stöd, kanske med matlagningskurser och någon dagssysselsättning. Men framför allt menar de att kommunen måste göra något åt det ovärdiga boendet på Holmängen.
Vänersborgs kommuns socialchef, Karin Hallberg, säger till Hem & Hyra att det är en förändring på gång. Hon förklarar att kommunen har en ”trappa” där akut hemlösa stegvis kan få hjälp till ett boende. Men att Holmängen är akutlogi för de människor som inte har tak över huvudet för natten.
– Vi bedömer att vi vill ha det på ett annat sätt där och det är på gång, säger hon.
Vad handlar det om för förändring, ska härbärget stängas eller göras om på något sätt?
– Det kan jag inte säga i det här läget. Men det kommer att presenteras inom några veckor och jag ber att få återkomma.
Är det den senaste tidens uppmärksamhet på boendet som leder till en förändring?
– Nej, det har varit en längre process. Vi har jobbat med att hitta andra former för akutlogi, säger Karin Hallberg. Men jag kan berätta mer om någon, eller några veckor.
Och tidigare i veckan skriver tidningen Ttela att Vänersborgs kommun utreder om man kan arbeta efter metoden Bostad först. Det betyder att kommunen står för ett hyreskontrakt som sedan hyrs ut till någon som saknar boende och inte har möjlighet att på egen hand stå på ett hyreskontrakt.
Modellen används bland annat i Finland för att lösa problemet med hemlöshet och där har antalet hemlösa minskat de senaste åren.
Vänersborgs kommun är i startgroparna men hoppas kunna presentera ett förslag före sommaren, men själva genomförandet kommer att ta längre tid.
Annica Haglund är positiv till förslaget, vilket hon tror kan vara en bra lösning för de hemlösa som idag hänvisas till Holmängen.
1. Bostad är en mänsklig rättighet
2. Rätten till val och självbestämmande
3. Bostad och behandling ska separeras
4. Stöd riktas till återhämtning
5. Stöd baseras på skademinskning
6. Aktivt engagemang utan tvång och fostran
7. Deltagarstyrt stöd utifrån individens styrkor, behov och egna mål
8. Flexibelt stöd så lång tid som personen själv vill och behöver
Arbetssättet i Bostad först utgår från att en egen bostad är en grundläggande mänsklig rättighet och att människor behöver ett tryggt boende för att kunna göra något åt sina livsproblem. Rent konkret erbjuds människor i akut hemlöshet ett eget kontrakt. Detta kombineras sedan med frivilliga och individuellt anpassade hjälpinsatser.
Bostad först (Housing first) har sitt ursprung i USA på 1990-talet, och arbetssättet har visat på goda resultat. I våra nordiska grannländer är Bostad först en del av de nationella strategierna mot hemlöshet. Socialstyrelsen rekommenderar Bostad först i de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård samt i de psykosociala insatserna vid schizofreni.(Källa: SKR)
