”Framgången i Gårdsten bygger främst på kontroll”
Uppsatsen är skriven av Johanna Winqvist, fil kand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Hur kom det sig att du valde att studera Gårdsten och Gårdstensmodellen?
– Jag började med arbetet i mitten av förra terminen. Då hade det nyligen kommit fram att polisen övervägde att plocka bort Gårdsten från sin lista över särskilt utsatta områden. Det väckte mitt intresse. Varför verkade det ha gått så bra i Gårdsten jämfört med andra utsatta områden?
Hur gick du tillväga?
– Jag ville göra en jämförande fallstudie med ett annat område, helst i Angered. Det visade sig att Hjällbo var ett perfekt jämförelseobjekt. Områdena hade samma problem i slutet av 1990-talet och har följt samma utvecklingsstrategier, med ett eget bostadsbolag. (I Hjällbo fanns kommunala bolaget HjällboBostaden från 1999 till 2012, då det gick upp i Poseidon. / Hem & Hyras anm.) Man har också gjort ganska liknande insatser. Till exempel egen arbetsförmedling eller satsningen på trygghetsvärdar, som faktiskt började i Hjällbo. Trots det har inte utvecklingen i Hjällbo gått lika bra som i Gårdsten. Det var intressant, speciellt eftersom det kändes som om ingen riktigt hade koll på varför.
Vilka slutsatser gick att dra av jämförelsen?
– För det första gäller det att urskilja vad Gårdstensmodellen egentligen åstadkommit. När jag granskade statistiken kunde jag se att framgångarna främst gällde att bekämpa brottslighet och i viss mån att öka tryggheten. När det däremot gällde andra socioekonomiska faktorer som arbetslöshet, inkomster och så vidare, gick det inte att se några större skillnader jämfört med andra utsatta områden. Så Gårdstensmodellen är ingen mirakelmedicin som hjälper mot allt, som det ibland framställs i media.
Vad kan ha lett till framgången med minskade brott och ökad trygghet?
– Det fanns tre huvudsakliga skillnader mellan Gårdsten och Hjällbo. Den första var att Gårdstensbostäder arbetat mer aktivt med att ta kontroll. Dels rent fysisk kontroll över vilka det egentligen är som bor i husen, med id-kontroller och liknande. Men också genom kontroll över vilka man vill se som hyresgäster, med en mer strikt uthyrningspolicy och även en strikt avhysningspolicy. Samtidigt verkar det finnas ett högt förtroende för Gårdstensbostäder bland de boende. Det är antagligen det som gör att kontrollen inte möter mer motstånd.
Vilka var de två andra skillnaderna?
– Gårdstensbostäders arbete har varit mer långsiktigt. Satsningarna har pågått under en mycket längre tidsperiod, dels på grund av att HjällboBostaden ju lades ner. Men det var även andra insatser i Hjällbo som pågick under en kortare tidsperiod än i Gårdsten. En sista skillnad är att samverkan varit en mycket tydligare del av HjällboBostadens arbete än i det arbete som skett i Gårdsten. Där har Gårdstensbostäder på ett tydligare vis varit en central och drivande aktör i utvecklingsarbetet.
Hur tycker du att dina slutsatser skiljer sig från den gängse bilden av Gårdstensmodellen?
– I den mediala diskussionen förenklas ofta bilden. Jag var till exempel på Brottsförebyggande rådets nationella konferens som hölls här i Göteborg förra veckan. Då inledningstalade kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsson och sa att det gått så bra i Gårdsten och att det beror på att Gårdstensbostäder arbetar med långsiktighet och samverkan. Men jag tror att det är viktigt att lyfta fram de andra faktorerna också, de hårda tagen. Framför allt om man vill exportera modellen och nå samma resultat.
