Gunnar tar hand om dina sopor
Titta da! Nova-Lee ser med både bävan och förundran när Gunnar Lundqvist vant
backar in sin stora gröna lastbil på den lilla gården mellan husen.
Gunnar plockar fram sin nyckelknippa, hittar nyckeln som passar, öppnar
dörrarna till sophuset och kör fram de gröna sopcontainrarna till sopbilens
bakdel.
Han trycker på en av knapparna på sidan av bilen och containern lyfts upp,
vänds upp och ner och töms på sitt innehåll.
Det krasar och knastrar när de proppfulla plastpåsarna trycks ihop, mals ned
och hamnar i den stora bilens innandöme.
För Nova-Lee, 16 månader, är det här dagens, om inte veckans stora
behållning.
För Gunnar är det en normal arbetsdag som miljöarbetare.
Nova-Lee pekar menande med hela handen. Däää!
– Den här dagen planerar vi för varje vecka. Hon vill verkligen inte missa
sopbilen på fredagar, säger mamma Malin Ekelund, med ett skratt.
Gunnar Lundqvist gjorde sina första soprundor redan 1977.
– Ja, skrattar han. På den tiden var jobbet lite annorlunda, mycket har
förändrats sedan dess. Då var det många som fick förslitningsskador i ryggar och
knän, det var mycket kånka och bära. I dag är det enklare.
Gunnar trivs med sitt jobb, arbetstiderna och lönen ”är inte så pjåkig”.
Redan klockan 6 på morgonen sätter han i gång sin runda i Vallentuna.
– Tiderna vänjer man sig vid och jag kan lägga upp dagen ungefär som jag
vill.
Förra året kom han tillbaka till jobbet efter en ”kortare utflykt” till
Arlanda flygplats.
– Där jobbade jag i åtta år, men jag trivs bättre här.
Renhållningsfirman Ragnsells har kontrakt med Vallentuna kommun om att ta
hand om allt hushållsavfall. Förutom Gunnars bil är det ytterligare två bilar
som täcker kommunen.
Men det är bara Gunnar som kör ensam.
– De andra kör lite tyngre grejer, grovsoprum och sådant. Då behöver man vara
två.
Fyra dagar i veckan hämtar han sopor i glesbygden, från villor och gårdar.
Men på fredagar rattar han runt bland hyreshusen, på cykelvägar och trottoarer.
Med små marginaler får han den stora bilen att passera träd, stenar och
huskanter.
– Man blir rätt duktig på att köra bil efter ett tag och efter så här många
år vet jag var problemen finns, säger han.
Vad brukar du hitta i soporna?
– Haha, ja det är inga ”maffiagrejer”. Inget sånt där man ser i amerikanska
filmer, där de hittar lik i soporna.
I stället tycker han att hans kunder är rätt duktiga på att slänga soporna på
rätt sätt.
– Sedan kan man ju tycka att en del saker som kastas borde kunna tas till
vara på ett bättre sätt, glas till exempel. Man får hoppas att de är duktiga på
att sortera på tippen innan soporna bränns.
Finns det inget som är negativt med jobbet?
– Jo, det skulle ju vara rötmånaden då. Det är inte så mycket lukterna, för
dem vänjer man sig vid. Men de här små maskarna som kommer fram då är verkligen
inte trevliga. Så nu fram mot hösten går vi mot bättre tider, tycker jag i alla
fall.
