Hyresgäster är bättre på att värna miljön
För den som har viljan och pengarna finns det många sätt att konsumera med
miljöprofil. Man kan köpa miljöbil, kompensera sina semesterresor med
utsläppsrätter eller köpa miljömärkt mat. Många gör det också, i synnerhet de
som bor i enfamiljshus. Men den som inte tycker sig ha råd att välja
miljövänliga alternativ kan lätt drabbas av skuldkänslor.
– Jag känner nog
att jag inte gör tillräckligt. Jag är för upptagen med barn och jobb. Kanske
blir jag bättre på det när jag blir äldre, säger Elias Roufai, 30 år, som bor i
hyresrätt i Tensta.
Han är inte ensam. Enligt Karin Bradley, som doktorerar i
miljörättvisa på instutionen för samhällsbyggnad på KTH, är det oftast de som
bor i hyresrätt som har sämst samvete för miljön. Men de resurssvagare hushållen
i hyresrätt är inte mer miljöbovar än andra.
– Medelklassen har, generellt
sett, ett konsumtionsmönster som lämnar mycket stora ekologiska fotavtryck i
jämförelse med andra ekonomiskt svagare samhällsgrupper.
Hon använder sig av
begreppet ekologiska fotavtryck i sin forskning. Det är ett etablerat begrepp
för att mäta hur stort miljöutrymme en person tar med sin konsumtion.
På
listan över de länder i världen som har störst ekologiskt avtryck per capita
ligger Sverige på sjätte plats. Men de ekologiska fotavtrycken är olika stora i
olika samhällsgrupper.
I Karin Bradleys kommande avhandling om
miljörättvisa, som läggs fram nästa år, undersöker hon hur olika
samhällsgrupper, utifrån klass, kön och etnicitet, påverkar miljön och hur de
ser på sin roll i detta.
Hon har bland annat intervjuat ett fyrtiotal boende i två
närliggande, men socioekonomiskt olika, förorter till Stockholm. Dels Spånga,
som är ett villaområde med stor andel svenskfödd, högutbildad medelklass, och
dels miljonprogramområdet Tensta där det bor många låginkomsttagare med
invandrarbakgrund.
– Skillnaderna är slående, framförallt när det gäller de
två stora energislukande posterna boende och transporter. Tenstaborna upplever
att de inte gör vad de borde för miljön samtidigt som mina studier visar att de
lever mer resurssnålt än Spångaborna. I Tensta bor man trängre, åker mycket mer
med kollektiva färdmedel och man åker inte heller på semesterresor lika
ofta.
Villaborna i Spånga uppgav i högre grad att de är miljömedvetna och att
de agerar miljövänligt genom att bland annat sopsortera.
– Men de åker på
flygresor, har minst en bil per hushåll, äger fritidshus som de tar sig till med
bil. Det gör deras miljöpåverkan ofrånkomligt mycket större, förklarar Karin
Bradley.
Trots detta är det tenstaborna som blir föremål för
skattefinansierade insatser med syfte att göra dem miljövänligare.
–
Stadsdelsnämnden satsar stort på information och kampanjer riktade till
tenstaborna. Det man framhåller som önskvärt beteende är sådant som medelklassen
redan är bättre på – som att sopsortera, att vårda den yttre miljön och att
använda lågenergilampor.
Karin Bradley tycker att det är bra, men att sådana
insatser riskerar att stanna vid en ensidig medelklassnorm, vilket inte i någon
högre grad påverkar Sveriges sammantagna avtryck.
Varför ändrar man då inte informationskampanjernas innehåll och
målgrupp? – Nja, visserligen skulle den totala energianvändningen
minska mycket mer om man lyckades få Spångaborna att ändra sin konsumtion.
–
Men bara för att miljöpåverkan minskar totalt är det inte troligt att
myndigheterna skulle byta fokus. Man hamnar i en konflikt mellan tillväxt och
miljö.
Fortfarande är tillväxtperspektivet överordnat, och ur det perspektivet
är Spångabornas konsumtionsmönster något positivt. Men att få ihop miljöhänsyn
och tillväxt har man ännu inte lyckats med.
