Hyresgäster tjänar minst – men betalar mest för boendet
Inkomstskillnaderna i landet fortsätter att öka. Det står klart i en färsk rapport från SCB, som jämför svenskarnas ekonomi 1991 med 2017. Faktum är att klyftorna inte varit större sedan mätningarna startade för över 40 år sedan – och räknat från 2007 är Sverige ett av de EU-länder där inkomstskillnaderna ökat mest. I dag beräknas 14,9 procent av svenskarna ha en låg ekonomisk standard, att jämföra med 7,3 procent vid 90-talets början.
Överlag är det yngre, äldre, ensamstående och utrikes födda som har lägst ekonomisk standard, och som har haft sämst inkomstutveckling de senaste 25 åren.
I rapporten använder sig SCB av svenskarnas boendesituation för att illustrera utvecklingen. Personer som bor i hyresrätt tjänar i genomsnitt mindre än personer som äger sitt boende i någon form – vilket även resulterar i att en större del av den disponibla inkomsten går åt till boendeutgifter. Ett hushåll i hyresrätt lägger enligt rapporten 28 procent av sin inkomst på boendet, medan motsvarande siffra ligger på 20 procent för bostadsrättsinnehavare och på 16 procent för husägare.
Hyresgästerna är också de enda som relativt sett fått ett dyrare boende det senaste decenniet. Medan husägare i dag betalar två procentenheter mindre i boendeutgifter och bostadsrättsägarna fått kostnaden minskad med en procentenhet har hyresgästerna fått sin börda ökad med en procentenhet.
Enligt Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder är rapporten ytterligare ett bevis på att hyresrätten är missgynnad skattemässigt. Och att den så kallade Januariöverenskommelsen, som gjorde rut- och rotavdragen ännu mer generösa, kan spä på orättvisorna ytterligare eftersom dessa lättnader inte kan utnyttjas av hyresgäster på samma sätt.
– Om du bor i villa kan du exempelvis använda avdraget för snöskottning medan man som hyresgäst får hela kostnaden. Det här är en allvarlig utveckling som med all tydlighet visar behovet av en skattereform som balanserar villkoren mellan ägt och hyrt. Målsättningen måste vara att alla upplåtelseformer är attraktiva, och då är det viktigt att samhället ser till att det blir så, genom skattemässiga villkor som fungerar.
Även om man jämför den faktiska boendeytan har hyresrätten ett missgynnat läge, visar rapporten. Oavsett storlek på bostaden.
Till exempel betalar ett hushåll i en hyresrätt på fyra rum och kök årligen 97 000 kronor i boendeutgifter, medan bostadsrättsägaren i sin tur betalar 95 000 kronor och husägaren kommer undan med 76 000 kronor. Detta trots att den disponibla inkomsten för respektive exempel ligger på på 360 000 kronor för hyresrättshushållet, 480 000 kronor för hushållet i bostadsrätt och 440 000 kronor för hushållet i villa.
– Dels visar detta på behovet av att bygga bostäder till lägre kostnader. Men man kan också fundera över om vi verkligen vill ha ett samhälle där de som har lägst inkomst ska få de största skattepålagorna.
SCB:s rapport baseras därtill på förstahandshyror. De som inte lyckas ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden sitter i en ännu sämre sits, påpekar Marie Linder.
– Bristen på bostäder har gjort andrahandsmarknaden mycket dyrare. Där har hyrorna ökat med 59 procent för en hyresrätt i andra hand mellan 2009 och 2017.
Not: Låg ekonomisk standard är ett fattigdomsmått som avser andelen personer som har en inkomst på mindre än 60 procent av medianvärdet i riket.
Källa: SCB
