Hyresgästernas ägodelar ruttnade eller försvann
De klarade inte att betala hyran och kastades ut på gatan. Staden skulle ta hand om hyresgästernas möbler och tillhörigheter när någon blev vräkt. Men allt lämnades åt sitt öde. I början av 1938 kunde tidningen Bostaden avslöja hur kommunen hanterade samhällets allra mest utsatta.
“Vi önska få de ansvariga fram i dagsljuset, ty det måste finnas någon myndighet som bär ansvaret för denna kommunala skandal”, stod det i artikeln.
Staden hade tidigare avsatt pengar för att transportera bort tillhörigheterna om hyresgäster tvingades lämna sina lägenheter. På Gasklockstomten, vid korsningen Excerisgatan och Drottninggatan, fanns lagret där sakerna skulle förvaras.
Tanken var att hyresgästerna skulle kunna hämta tillbaka sina saker när de hade skaffat en ny lägenhet eller ett eget förråd. Men tidningen Bostaden kunde visa att det fanns ett systemfel, genom en på den tiden ovanlig form av granskande bildreportage. Förvaringen på Gasklockstomten bestod i själva verket av ett skjul som saknade väggar och ett riktigt golv. Dimma, regn och snö yrde in över de oskyddade ägodelarna som snabbt förstördes.
“När snön sedan smälter blir det en skön lervälling på “golvet”, och möbler och övrigt bohag söndervittrar ännu snabbare”, stod det i tidningen.
På de avslöjande bilderna syntes tavlor, väggklockor, sängar och skåp som stod huller om buller. Ibland täckta av snö. Resultatet blev att ruttna kläder och fuktskadade trämöbler kördes till soptippen vid Sjölunda och brändes.
Men detta var inte allt, det fanns inte heller någon som höll uppsikt över lagret med tusentals ägodelar. Vem som helst kunde utan hinder promenera in från gatan och plocka på sig av de vräkta hyresgästernas saker.
“Mycket av det som sändes dit har spårlöst försvunnit. Allt talar för att det stjäls”, skrev bostadens reporter.
Fogdarna, en sorts tjänstemän som skötte vräkningarna, ställdes mot väggen men sköt ifrån sig ansvaret för skandalen helt och hållet:
“Vårt ansvar sträcker sig till dess att bohaget blivit placerat i skjulet och vi påsatt det en lapp med uppgift från vilken fastighet det blivit vräkt, samt vem som äger bohaget. Sedan detta blivit gjort ha vi eller staden ingenting med bohaget att göra”, svarade en av de anonyma tjänstemännen.
Pengarna som hade avsatts för att ta hand om de vräkta hyresgästernas tillhörigheter hade helt enkelt inte räckt till och satsningen blev ett misslyckande. En kartläggning visade dock att samma upplägg fungerade problemfritt i Stockholm, Göteborg och Uppsala.
1938 stod andra världskriget inför dörren och Adolf Hitler hade tagit befäl över krigsmakten i Tyskland. Här hemma övades mörkläggningar i väntan på kommande luftangrepp. Per-Albin Hansson och socialdemokraterna styrde Sverige och i USA dök Stålmannen för första gången upp i en serietidning.
I Malmö var vräkningar vanliga bland de fattiga invånarna. En av de många familjer som kastades ut under den här perioden bodde på Sorgenfri. Ett av de minsta barnen stod på trottoaren och tittade på när hemmet tömdes vintern 1938. Det var kallt och det hela beskrevs målande i Bostaden.
På en bild från händelsen står en hästkärra utanför hyreshuset, proppfull med ägodelar. Fastigheten låg på dagens Spånehusvägen som på den tiden fortfarande hette Spångatan. Idag finns huset inte längre kvar och nya bostäder har byggts på adressen.
Pojkens pappa hade blivit arbetslös och lyckades inte skrapa ihop hela hyran i tid. Fastighetsägaren gick med på att vänta med hälften till senare. Enligt artikeln gick han trots detta kort därefter till domstolen med en stämning för att kunna kasta ut familjen. I sista minuten lyckades Hyresgästföreningen ordna en ny lägenhet åt familjen.
Tonen var överlag hård mellan föreningen, hyresgästerna och fastighetsägarna och det blev ofta öppna konflikter. På Solgatan 24 på Kirseberg gick grannarna samman och tog strid mot sin hyresvärd. Enligt Bostadens beskrivning förföll fastigheten samtidigt som hyresvärden bara intresserade sig för att få in hyrorna från arbetarna som bodde där. När vattnet på gården stängdes av fick de boende till slut nog.
Genom Hyresgästföreningen inleddes förhandlingar med fastighetsägaren som lovade bättring. Men ingenting hände. Hyresgästföreningen skickade då dit egna hantverkare som genomförde reparationer och renovering, trots värdens högljudda protester. Fakturorna skickades senare till den uppretade hyresvärden, som aldrig får komma till tals i tidningen.
Husets ägare kontrade med uppsägningar och hyresgästerna svarade med att deponera hyrorna och på så sätt strypa ekonomin. Värden förlorade i domstol, fick ge upp striden mot hyresgästerna och tvingades istället ta itu med husets skick.
“Det finns harhjärtade, rådlösa, vacklande och osolidariska hyresgäster. Därför dubbel glädje över en trupp som visat god disciplin, som slagits och vunnit”, stod det i artikeln.
Hyresgästföreningen bildades i Malmö 1932 och startade samtidigt tidningen Bostaden. Föreningen startades på grund av höga hyror, dåligt skydd för hyresgäster, trångboddhet och brist på bra bostäder. Tidningen Bostaden kan sägas var en sorts föregångare till dagens Hem & Hyra.
- Bakgrund till vräkningarna är ofta sjukskrivningar, skilsmässor eller arbetslöshet. Ekonomin är inte det enda som släpar efter. Motivet till en vräkning kan även vara till exempel störning, vanvård eller brottslighet.
- Hyresvärden kan ansöka om vräkning om du till exempel inte betalat hyran. Om skulden betalas inom tre veckor stoppas vräkningshotet. Efter att du blivit delgiven återstår tio dagar att bestrida i tingsrätten. Efter fastställd skuld ska lägenheten tömmas inom fyra veckor. Men det kan stoppas in i det sista efter en överenskommelse med fastighetsägaren.
- Om vräkningen inte går att stoppa kan kronofogden transportera bort möbler och ägodelar, om lägenheten inte har tömts innan dess. De förvaras sedan i tre månader och kostnader för transport och förvaring landar på hyresgästen. Sådant som kan klassas som skräp kan kastas direkt.
