”I värsta fall får jag flytta hem till mina föräldrar igen”
”Jag flyttade hemifrån i januari. En kompis till mig pluggar i Japan och jag får låna hennes lägenhet i tre månader. Om hon stannar borta längre kan jag bo här till augusti.
Jag har nyss fått ett längre vikariat som badvakt och simfröken, så jag har inte sökt bostad så länge. För att hitta lägenhet har jag registrerat mig på en bostadssökarsajt och hört mig för med kompisar om de känner någon som ska flytta. Jag tror det är den vägen man får gå. De jag känner som har flyttat har gjort så.
Det kommer bli himla svårt att hitta lägenhet tror jag. I värsta fall får jag flytta hem till mina föräldrar igen. Det skulle kännas lite misslyckat, då förlorar jag vuxenpoäng. Det positiva är att då har jag alltid någon att umgås med, nu när jag jobbar heltid hinner jag inte träffa mina kompisar lika mycket som förut.
Jag har inte ställt mig i någon bostadskö, eftersom jag inte vet var jag vill bo. Jag vill inte stanna i Västerås efter december. I Stockholm kostar det att stå i bostadskö och när man hör om att föräldrar ställer sina nyfödda barn i kön, då känns det inte så attraktivt.
Drömlägenheten är en tvåa med mycket fönster. Köket är viktigt för mig. Jag gillar att laga mat och det är i köket jag läser, skriver och gör saker.
Från runt 4 500 kronor till 6 000 kronor kan jag tänka mig att betala i månadshyra. Men om jag betalar 6000 kommer jag inte att kunna spara lika mycket som jag önskar.
Jag läste i lokaltidningen att bara 15 procent av byggföretagen kan tänka sig att bygga bostäder i Västerås. Kanske man måste göra det mer attraktivt att bygga här, fräscha upp centrum till exempel? Som det är nu åker alla till ett stort shoppingcentrum vid E18 och handlar. Så vill jag inte ha det i Västerås, jag vill ha ett levande centrum.”
Berättat för: Monika Steczkó
Namn: Julia Nordenson, 21 år.
Bor: Hyr i andra hand i Västerås, singel.
Gör: Badvakt och simlärare.
