Konsten som väcker känslor på gatan

Gatukonstnären Baluster är klädd i jeans, gympadojor och en rutig jacka med huva. Han vill inte ha med sitt riktiga namn eller sitt ansikte i tidningen, men han visar oss gärna runt bland gatukonsten i Stockholm.

På ett elskåp vid ett bostadsområde på Södermalm har någon klistrat upp en bild på ett manshuvud.

ANNONSTips för att njuta fullt ut av din båtsemester

– Det är Forget som har gjort den här, en av de mer kända gatukonstnärerna i Stockholm,  berättar Baluster.

Andra gatukonstnärer, graffitimålare och taggare har också valt elskåpet som ett lämpligt objekt att uttrycka sig på. 

I princip är hela skåpet använt som målarduk.

Läs ocksåGängkrig på tapeten: "Symbol för att våldet blivit en del av stad och hemmiljö"

Gatukonsten, graffittin och klottret finns överallt omkring oss. I staden, i förorterna och i bostadsområdena. Den lever sitt eget liv. Ofta är den kortlivad och försvinner lika snabbt som den har uppstått.

Många av konstnärerna har politiska motiv, de vill protestera mot det de tycker är fel och vara en motvikt mot de kommersiella budskapen. Andra vill bara synas, hitta på något kul. Några vill bara förstöra.

Baluster började som gatukonstnär för att han, som han själv säger, ”tyckte att det var spännande och lite rebelliskt”.

Läs ocksåKerstin har bott nära 70 år på samma ställe – "jag har levt mitt liv här"

– Men för många gatukonstnärer tror jag att det handlar om kärlek till staden eller till förorten där man bor. Man vill göra den vackrare helt enkelt.

Politikerna i Stockholm verkar inte riktigt hålla med honom. Under många år har man försökt hålla ”konstnärerna” stången. Den borgerliga alliansen i Stockholm har också infört nolltolerans mot gatukonst, graffitti och klotter. Allt ska bort inom 24 timmar.

De allmännyttiga bostadsbolagen i Stockholm har i princip samma policy. Olle Torefeldt  är informationschef på Stockholms hem. Han menar att bolaget länge har arbetat efter liknande principer.

– Vi ser till att göra en snabb åtgärd. Lika lite som man målar på andras bilar tycker vi att man ska måla på andras hus.

Baluster tror inte heller att det spelar någon roll vem som har makten i Stockholm.

– Politikerna kommer nog alltid att ha nolltolerans. Det handlar om pengar. Det kostar för mycket att ta bort helt enkelt.

Tidigare har det funnits lagliga väggar på många ställen i Stockholm, väggar där vem som helst fick skriva eller måla. Men sådana väggar finns inte längre. Politikerna har tydligt tagit avstånd från det.

– Jag tror att konsekvensen av det här är att det blir mer klotter och mindre graffiti och konst. Risken att åka fast blir mindre om man bara gör snabba grejer. Det gör att det aldrig blir riktigt bra, säger Baluster.

Han tar oss ned under Slussen. I de mörka delarna av gatukarusellen frodas konsten.  Att hata eller att njuta av.
Men vad är då bra och vad är dåligt bland allt det som målas, klistras och sprejas på vägarna?

– Det är ju upp till var och en att avgöra, säger Baluster.

I dag gör han inte själv så mycket gatukonst, i stället lägger han ned mer tid på sin hemsida.

Där finns en speciell avdelning som drivs av konstvetarlinjen på Södertörns högskola. Här diskuterar konstvetare, journalister och andra akademiker ämnet gatukonst. Gatukonst har blivit kultur.
För även om konstnärerna är ljusskygga har en del av deras alster förts fram i ljuset och blivit rumsrena.

I Bromsten i Spånga, finns graffitimålningen ”Fascinate”. Den gjordes 1989 och är på god väg att skrivas in i stadsplanen för det nya bostadsområdet Bromsten i Spånga. Målningen är också en av fyra som har föreslagits bli k-märkt. 

Gatukonst har även blivit pengar, stora pengar. Ett verk av den engelske gatukonstnären Banksy såldes nyligen på auktion i Sverige för 200 000 kronor och i England säljs hans alster för miljonbelopp.