Placerade missbrukare i trygghetsboende
Vi kan kalla honom Sven. Han har en blå stickad tröja och spricker ofta upp i ett leende. 92 år gammal flyttade han i våras från sin villa och in i ett trygghetsboende i Degerfors kommun.
Men Sven hann inte bo där länge förrän kommunen bestämde att lägenheterna skulle ingå i det vanliga beståndet i det kommunala bostadsbolaget Degerforsbyggen.
Så i det som tidigare varit ett trygghetsboende för äldre och där grannarna är mellan 80 och 95 år, flyttade en yngre person med missbruksproblematik in.
Sven är noga med att säga att han inte har något emot sin nya granne som person, utan att det han vänder sig mot är kommunens beslut och hantering.
– De äldre tillhör de svagaste i samhället och det gör även missbrukare, så jag förstår inte hur de tänker när de sätter oss tillsammans. Det skapar osäkerhet. Jag märker på de andra att de är oroliga. ”Bry dig inte om de andra hyresgästerna”, säger socialchefen till mig. Men vi bor vägg i vägg – hur ska jag kunna låtsas om som att en person inte finns?
Har ni fått någon information om vad missbruk innebär?
– Nej, igen alls. Det jag vet har jag fått ta reda på själv. Jag kan ju bara gissa mig till att det är mer en alkohol när personen står här utanför och darrar i hela kroppen. Ibland kommer hon hit och vill låna pengar eller telefonen. Hon får stå i dörren och låna min telefon för jag släpper inte in henne. Och pengar lånar jag inte ut, för det är så svårt att få tag i kontanter. Jag känner mig ganska stark, men jag känner ett obehag i varje fall, det går inte att förneka, säger Sven.
Och som så många gånger tidigare heter anledningen till förändringen – pengar.
Socialförvaltningen i Degerfors betalar närmare 300 000 kronor per år i tomhyror när lägenheter i trygghetsboenden står tomma.
Men genom att låta servicelägenheterna uppgå i det vanliga beståndet inom Degerforsbyggen, kommer man undan den kostnaden. För då kan vilken hyresgäst som helst flytta in i med ett vanligt hyreskontrakt.
Anita Bohlin-Neuman (v) är ordförande i socialnämnden i Degerfors kommun.
– Vi behöver varje krona till vården av de äldre och har inte ekonomi till att betala tomhyror. Jag tycker att det är bättre om lägenheterna övergår till vårt bostadsbolag – de är bättre på att marknadsföra och på att hyra ut än vi. Det här är en förändring som pågår i hela landet.
Tanken är att Degerforsbyggen trots det ska ta hänsyn till vem som ska bo i det tidigare trygghetsboendet när de tar över lägenheterna. Ändå placerade socialförvaltningen själva en person med missbruksproblematik – granne med 92-årige Sven.
– Det är tyvärr väldigt olyckligt. Men vi kan inte vräka en person som inte missköter sig allt för brutalt. Det var synd att det blev så här.
Om man aktivt sökt sig till ett trygghetsboende och tror att man ska bo med andra äldre personer så kan det väl vara relevant att tala med hyresgästerna om hur de ser på förändringen. Har hyresgästerna i trygghetsboendet fått komma till tals inför beslutet?
– Nej, men vi får jobba tillsammans med detta nu. Det behöver ju inte bara vara ett problem. Samhället är så segregerat i dag där ungdomar lever för sig och äldre för sig. Det här skulle kunna innebära mer blandning och något positivt. Alla ungdomar är inte festprissar.
Socialchefen Ingmar Ångman säger att personal besöker boendet varje dag och att man på olika sätt försöker skapa trygghet för alla inblandade efter att den yngre grannen flyttade in.
– Jag tycker att det fungerar ganska väl. Vi har uppsikt över situationen. Om det blir mer omfattande störningar får vi agera. Vi är vana vid sådant här eftersom vi ofta hyr ut lägenheter i andra hand till personer med olika sociala problem.
Ordförande Anita Bohlin Neuman är inte lika positiv som du till placeringen.
– Nej, men hon har inte varit med och fattat beslutet. Det är inte politikens sak att göra, utan ett beslut som vi tagit på tjänstemannanivå. Vi känner den här personen och har bedömt att det kommer att fungera.
Men om ni ska föra en diskussion med Degerforsbyggen om att de inte ska låta vem som helst i dessa lägenheter när de uppgår i deras bestånd, hur tänkte ni då när ni själva låter en person med missbruk bo där?
– Jag tycker att det är två helt olika frågor. Den ena handlar om en generell policy om vilka som ska få bo där. Den andra är ett individfall. Jag tycker inte heller att det här hör i hop med att servicelägenheterna ska övergå till vanliga lägenheter, den här placeringen hade vi kunnat göra ändå.
Men om policyn säger att man ska eftersträva att låta äldre och lugna personer bo i de tidigare servicelägenheterna är det väl inte olika frågor?
– Jag kan inte uttala mig om det utan att gå in på individen och där gäller sekretess. Men det har inte varit så stora störningar i samband med det här. Oron handlar mer om vilken bakgrund den här personen har, säger Ingmar Ångman.
