Protester mot marknadshyra från Luleå till Göteborg
– Det kostar mer och mer att bo. Jag är ensamstående mamma och arbetssökande. Just nu funkar det, jag har sparpengar. Men det finns inga bostäder, det är för dyrt. Nu blir fler och fler medvetna om vad som händer.
Det säger Angela Kölling som stannat till med sonen Nicolas för att lyssna på protesten mot marknadshyra utanför Frölunda torgs köpcentrum lördag eftermiddag. Den lilla familjen bor numera med förstahandskontrakt i Tynnered. Innan det tvingades mor och son flytta runt på andrahandskontrakt åtta gånger på fem år – alltså nästan en gång i halvåret.
– Det var jättestressande. Jag har forskat vid universitetet och flyttade hit från Nya Zeeland. Jag läste på nätet att man fick vänta jättelänge på lägenhet här i Göteborg. Men jag kunde inte tro det. Någon sade att det är som en vinstlott att hitta lägenhet här.
Nu är Angela Kölling orolig att marknadshyror ska stänga ännu fler ute från bostadsmarknaden. Det skulle inte minst kunna drabba hennes egen stadsdel, som ligger attraktivt nära havet.
– Det är kanske bara de som har nog med pengar som kan leva där. Det kan bli ett område för övre medelklass, säger hon.
Förutom i Göteborg och Mölndal hålls protester på flera håll i landet den här lördagen, med olika avsändare. Manifestationer äger rum i Boden, Luleå, Stockholm, Uppsala och Alingsås.
På Frölunda Torg släntrar en ung man i ljusbruna chinos förbi, får ett flygblad och börjar läsa. Han presenterar sig som Filip, vill inte säga sitt efternamn, och säger först att han kan för lite om frågan för att uttala sig.
– Jag får kolla upp det och bilda mig en uppfattning. Jag bor i bostadsrätt nu, i Guldheden. Men jag har bott i hyresrätt, och har många vänner som bor så. En kompis har flyttat in i en nybyggd hyresrätt i Lunden, en tvåa för 12 000 kronor i månaden. Det blir ju rätt rejält om det skulle bli ännu dyrare, konstaterar han innan han går vidare mot bussen.
Sten Cederquist är pensionär och bor ett stenkast från Frölunda torg. Han har redan sin uppfattning klar i frågan.
– Det förstår jag ju att det är åt skogen om det blir fria hyror inte bara i nyproduktion utan i hela beståndet. Det är tillräckligt med de hyror vi har. Blir det fritt fram så barkar det åt skogen. Inte minst för oss äldre som har begränsad ekonomi.
Vad ska man göra åt det, tycker du?
– Protestera, framför allt. Det är bra att de håller på så här, säger han och nickar mot talarna.
Alaa Al Diwani granskar flygbladet hon fått tillsammans med dottern Tasnim.
– Det är väldigt viktigt att bygga fler hus så att människor kan få fler möjligheter. Detta är orättvist, säger hon och pekar på texten.
Familjen är ursprungligen från Syrien, och bor på ett tidsbegränsat hyreskontrakt i Smyckeparken som de fått via kommunen och bosättningslagen. De får bo kvar några år till och har råd med hyran, trots begränsad inkomst. Men Alaa Al Diwani ser med oro på familjens fortsatta bostadssituation. Risken för marknadshyror är bara en av flera faktorer som skrämmer, och familjens kötid på Boplats förslår ännu inte långt.
– Nu kan vi klara det, men min man är sjuk och jag tänker alltid på framtiden. Vad ska det bli av mig och familjen? Var ska jag få pengar ifrån, undrar hon.
Demonstrationen på Frölunda torg är bara en av många i Storgöteborg. Av smittskyddsskäl har protesterna spridits ut över dagen och till elva olika torg i Göteborg och Mölndal.
När manifestationerna börjar klockan tolv visar sig Göteborgsvädret från sin sämsta sida. På Gamlestads torg får Victoria Wallström Kareem springa i regnet för att hinna ge flygblad till förbipasserande.
Hon är aktiv lokala hyresgästföreningen Atmosfärgatan–Simhopparen i Bergsjön.
– Det viktigaste för mig är att alla ska ha råd att bo kvar. Jag ser själv hur renoveringar och höjda hyror påverkar barnfamiljerna i mitt område. Jättemånga flyttar till Siriusgatan där det ännu inte är renoverat, säger Victoria Wallström Kareem.
På Olskrokstorget står Axel Lyckberg. Han är aktiv i lokala hyresgästföreningen Beväringsgatan och sitter även i styrelsen för 18 april-kommittén som arrangerar protestdagen.
Efter att demonstrationen på Olskrokstorget avslutats konstaterar han att den utspridda metoden är något som kan användas fler gånger, pandemi eller inte.
– Det här var en väldig positiv erfarenhet. Vi träffar mycket folk på det här viset och det är lätt att få bra samtal, vi bor ju här själva. Sedan tror jag det var bra att vi bara hade 20 minuter tal med flera olika talare. Då blev det gott om tid att snacka i stället, säger Axel Lyckberg.
