Sarahs katt blev bortförd – därför måste du låta kissarna i kvarteret vara ifred
Sarah Åkerlund, 32 år, bor i en hyresrätt i Solna. I en annan hyresrätt, ett stenkast därifrån, bor hennes mamma med familjens gemensamma katt “Kissen”.
Han springer runt i området lite som han själv vill, men han är punktlig. När mamman kommer hem från jobbet sitter han alltid vid porten för att följa med upp.
Men en dag i juli förra året gjorde han inte det och familjen anade snart att något inte stod rätt till. I olika facebookgrupper hittade de annonser med bild på Kissen – tagen utanför porten i Solna – där någon frågade vem ägaren var.
– I kommentarerna kom det fram att det hade varit en kvinna i området som tagit vår katt ut till sin väninna ute på Ekerö för att chip-kolla katten. Men det var det sista de berättade innan de slutade svara, säger Sarah Åkerlund.
Kan vara brottsligt att ta in annans katt
Katter räknas som egendom och behandlas, rent juridiskt, på samma sätt som en tv eller en cykel. Om man tar in en katt i sitt hem kan man därför göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande och stöld. Sedan september i fjol har polisen fått in över 400 anmälningar om bortsprungna eller stulna katter.
– Det här var en av de märkligaste händelserna i hela mitt liv, säger Sarah Åkerlund.
Med hjälp av att lägga ihop diskussionstrådarna från de olika facebookgrupperna kunde hon räkna ut vem kvinnan på Ekerö var. Hon åkte dit och frågade var katten höll hus.
– Jag hade en känsla av att det här inte stämmer och att katten var där inne, hos henne. Men hon sa att katten hade försvunnit efter att de chip-kollat honom.
Familjen började sätta upp lappar runt om på Ekerö och de knackade dörr i området. Efter det tog det fart. Samma dag som Sarah Åkerlund knackat på hos närmaste grannen ringde kvinnan på Ekerö upp och sa att hon hittat katten – att han hade kommit fram när hon ropat.
Exakt var Kissen befann sig under tiden han var borta är det ingen som riktigt vet.
– Han är helvit och hade en bruten svans så det hade inte gått att ta fel på katten om man såg honom.
Goda intentioner
Att personer tar in katter är ganska vanligt, menar kattbeteenderådgivaren Susanne Hellman Holmström. Men det är problematiskt.
– Vissa människor tänker snällt, men här blir det fel. De kanske tänker att den här katten inte verkar ha ett bra hem och då vill hjälpa den, men vi får inte göra så. Om vi tänker att katten inte har det bra kan vi inte ta lagen i egna händer utan då måste vi kontakta länsstyrelsen som får hjälpa till. Vi kan inte vara polis, säger hon.
Till skillnad från med hundar har det inte varit obligatoriskt att varken märka eller registrera sin katt hos någon myndighet. Det gör att man inte vet exakt hur många katter som finns i Sverige i dag, däremot uppskattar man att runt 100 000 katter inte har något hem.
Ny lag vid årsskiftet
Men nu ska det bli ändring på det. I slutet av februari röstade riksdagen igenom en proposition om krav på märkning och registrering av katter. Det är en del i att minska antalet hemlösa katter och för att enkelt veta vem som äger vilken katt.
– Det här har vi ju gapat om i flera år. Det är ju enda sättet för oss att kunna bevisa att just den katten ägs av den ägaren, säger Susanne Hellman Holmström, kattbeteenderådgivare.
Lagen väntas träda i kraft vid årsskiftet.
Får man inte bara ta in en katt hur som?
– Nej, men katter är väldigt smarta. Men om man exempelvis varit hos veterinären och fått puff på fingrarna om att katten behöver banta så tänker katten att “fy fan, jag får leta upp nån bättre mat” och då kan de gå till såna de tycker om. Då blir det mjau, mjau, och så får den ett mål mat där. Matar man en gång så vet katten att det är en bra restaurang. Det finns många katter som har olika typer av boenden som ägaren inte vet om.
Finns det några sätt att skilja på en hemlös katt och en som har en ägare?
– Ett halsband signalerar att det är någon som har tagit på den det. Också om den blir stulen, i tron att den är en hemlös katt, så ska det ju finnas ett ägarbevis och då ska id-märkningen räcka. Det finns många fall där någon stör sig på en grannes katt, tar den, kör den tre kilometer och släpper av den där.
Hur ska man då veta vems katten är?
– Om katten ser sjuk ut; vanvårdad, extremt mager, geggiga ögon, saknar päls här och där eller om hela pälsen är som en enda stor tova så måste man kontakta länsstyrelsens djurskyddsenhet för att hjälpa katten.
Vad ska man göra om man misstänker att det är någon som har tagit ens katt?
– Börja leta i närområdet eftersom katterna sällan försvinner från reviret. Det är viktigt att sätta upp lappar och att man polisanmäler att katten är försvunnen. Och knacka dörr, visa en bild och ge kontaktuppgifter.
