Syskon tar strid för sin döda pappas lägenhet
Det är i grunden en mycket sorglig historia som lett till de tre syskonens situation. Pappan blev illa sjuk i ett så snabbt försämrande tillstånd att han avled under försommaren 2014. De tre barnens delvis olika boendesituation före, under och efter sjukdomstiden redogjordes i går för Hyresnämnden. Syskonen, nu 22 respektive 25 år unga, berättar att de alltid haft en plats i pappans hem i centrala Stockholm men att de under en period tvingades flytta ut då vårdbördan blev för stor och sjukdomens förlopp och konsekvenser drabbade familjen tungt.
Hyresvärden genom juristen Johanna Kern visade genom vittnen att det var tveksamt om de verkligen bott hos sin far så som de påstår. Hon hävdar också att det är oskäligt att hyresvärden ska stå med tre olika kontraktspartner och att de tre var för sig inte har ekonomiska förutsättningar att klara av hyran.
Men trots att ärendet behandlade ett tragiskt förlopp var stämningen bitvis munter. Syskonen kom utan juridiskt ombud. Ett av syskonen representerades genom fullmakt av en kvinna som i sin tur kallades att vittna för de två andra syskonen. Det är inte vanligt. Och en viss förvåning spred sig i nämnden när det mitt in i förhandlingen visade sig att samma kvinna även var mor till alla tre barnen.
Nämndens ordförande Kjell E. Johansson visade prov på stor pedagogisk förmåga när han förklarade hur mor/vittne/ombud och syskon skulle förhålla sig till både nämnd, motpart och i utfrågningar av vittnen. Efter dessa improvisationer, somliga följda av egna fniss i stundens allvar, tyckte han att syskonen gjorde ett så bra jobb att de tillönskades framgång med var sin jur kand-examen. Men när de trots vägledning avvek från det juridiska protokollet blev det en strängare tillrättavisning:
– Ni sitter inte på ett Hem och Skola-möte. Det är jag som leder mötet, det här är ingen demokrati.
Hur syskonen såg på saken, att de alla tre ville stå på lägenheten och att de på så sätt skulle klara av det, summerades av sonen i förhandlingens slutskeende.
–Vi är en familj, vi håller ihop, vi är en ekonomisk enhet. Vi har bevisat att vi kan klara oss – och vi har ingen annanstans att ta vägen.
Ordföranden försökte då en sista gång hitta någon typ av lösning. Skulle kanske värden gå med på att mamman tog över kontraktet – hon har ju bättre ekonomiska förutsättningar?
Den frågan kunde inte riktigt någon av parterna ta ställning till på plats. Förslaget sades dock övervägas av samtliga och redogöras för inom två veckor. Annars lämnar nämnden sitt eget beslut i ärendet den tionde december.
