Här lever du farligast

Störst är otryggheten på gångvägar och gator, därefter kommer skogsområden och parker i bostadsområdet,
enligt den Skop-undersökning som Hem & Hyra har låtit göra.
Men det är inte där våldsbrotten inträffar, berättar Staffan Litzén, doktorand i kriminologi, som har studerat
otrygghet i bostadsområden.
– De flesta våldsbrott sker bland unga män i nöjeslivet, eller i arbetslivet inom till exempel väktaryrken och vården. Och så mot kvinnor i hemmet, av en man som kvinnan har eller har
haft en relation till.

Det unga kvinnor är mest rädda för – överfallsvåldtäkt utomhus – är det minst vanliga våldsbrottet.
Å andra sidan är det ett brott som får mycket uppmärksamhet i medierna och som det pratas mycket om bland folk, även långt efter det att något har hänt i ett område.

Det våld som sker på krogen, på jobbet eller i hemmen däremot märks oftast inte alls i bostadsområdena.
Även om oron ofta inte har något klart samband med den faktiska risken för att bli utsatt för våld, tycker Staffan
Litzén inte att man ska avfärda den som irrationell.
– Oron finns där och den påverkar människor. Men det är ändå få som helt låser sig inne. I stället har framför allt unga kvinnor en massa strategier, som att alltid ta taxi hem, att aldrig gå ensam på natten och så vidare. Nöjeslivet i Umeå låg ju inte helt nere när Hagamannen härjade, till exempel.

Kvinnors rädsla för våldtäkt är svår att påverka. Den mer allmänna otryggheten i bostadsområdena har ofta andra
orsaker, som är lättare att komma åt, enligt Staffan Litzén.

Han har i sina studier av olika Stockholmsförorter kunnat visa hur otryggheten varierar kraftigt mellan olika bostadsområden. Den påverkas bland annat av ordningen i området. Skräp, klotter, vandalisering, ungdomsgäng, liksom enklare brott som cykelstölder och källarinbrott, fungerar
som påminnelser om att det finns risk att det kan hända något.

I bostadsområden med låg status, låg medelinkomst och många sociala problem är otryggheten generellt störst.
– Ofta är det i miljonprogramsområdena, där det finns många människor och man inte får den tilliten och förtroendet för varandra som behövs. Men det går att göra många bra saker.
Börja vid lägenhetsdörren och gå utåt, fram till kollektivtrafiken, det finns en massa olika åtgärder som man kan vidta för att öka tryggheten.

Myter om otrygghet
 ”Män är mycket mindre oroliga.”
I enkäter uppger få män att de avstår från att gå ut, men i intervjuer visar män nästan lika stor oro som kvinnor.
”Ju äldre, desto räddare.”
Barn och ungdomar är lika rädda, ofta för personer i deras egen ålder.
 ”Det är mediernas fel.”
Människors samtal om brott spelar stor roll. Vissa nyheter om brott kan däremot öka trygghetskänslan eftersom de har skett någon annanstans, inte hemma hos mig.

Källa: Var rädd om dig! En litteraturöversikt om rädslan för brott, av Anita Heber, Stockholms universitet.