Höga hyror – högsta formen av rättvisa?

Det ringde en upprörd herre häromdagen, han tyckte att det var väldigt konstigt att jag hade hittat på att hyrorna skulle sättas efter ”hyresgästernas allmänna värderingar”.
Nu är det inget jag har hittat på. Det har riksdagen gjort. Någon måste ju värdera vad det är rimligt att vi betalar hyra för, menar riksdagen. Den som är bäst på att göra det är förstås hyresgästerna.

Men trots att hyresgästerna är experter på att bo och vet vad som är viktigt så växlar åsikterna om hur vi vill ha det. Några vill ha utsikt över vattnet, andra vill bo vid skogbrynet. En del gillar stadens puls och vill ha närhet till affärer och nöjesliv medan andra vill ha avskildhet, lugn och ro.
Det gäller att fånga upp de allmänna värderingarna och inte vad var och en tycker. Det är inte så svårt som det verkar om man ska tro alla de enkäter som görs.
Alla undersökningar pekar åt samma håll. Hyresgästerna värderar trygghet mycket högt, det ska vara rent och snyggt i bostadsområdet, fastighetsägarna ska svara när de ringer, det ska finnas en matbutik och bra kommunikationer.

Men svårt blir det ändå. För när hyrorna ska sättas är det många som vill vara med och tolka vad hyresgästerna egentligen värderar.
Fastighetsägarna säger sig vilja ha rättvisa hyror och de framhåller alltid att hyrorna ska sättas efter hyresgästernas värderingar. Det låter bra. Men det handlar mera om deras egen uppfattning om vad som är rättvisa och om deras egna värderingar än om hyresgästernas.
Uppfattningen om vad som är rättvist eller inte bygger uteslutande på vad de kan tjäna mest pengar på.
De privata fastighetsägarna vill främst att hyresgästerna betalar för läget, läget och läget.
Om man ska tro intresseorganisationen Fastighetsägarna är höga hyror i Stockholms innerstad den högsta formen av rättvisa. Det finns inget som slår den typen av rättvisa. Därför återkommer de ständigt till att lägenhetens läge måste få en ännu större betydelse i hyressättningen än den redan har.
För det har betydelse var lägenheten ligger och det är meningen att det ska ha betydelse. Men hur många hundra-lappar extra på hyran man ska betala för läget är däremot en fråga som man verkligen kan diskutera.

Runt om i landet letar de privata och emellanåt också de kommunala bolagen efter det läge i staden där de anser att betalningsviljan är hög och där de tycker att hyrorna ska vara höga. Det innebär att de som inte har någon betalningsvilja, konstigt ord – det är väl inte viljan det hänger på, bör flytta på sig.
Nu har betalningsviljan inget att göra med vilka hyror vi har, men det hindrar inte Fastighetsägarna – det är ändå ett populärt argument.
Mera hotfullt känns det för alla de som inte kan betala mer än de redan gör. Jag talade nyligen med en medlem som får ut 10 600 inklusive bostadstillägg. Hyran är 5 047 kronor. Han har 5 553 kronor att röra sig med allt som allt. Han känner sig måttligt road av Fastighetsägarnas propåer.
Men Fastighetsägarna känner hopp om att han ska få det ännu svårare. Organisationen skriver att ”det är bra att vi blir fler och fler som inser att vägen till en fungerande hyresmarknad också måste innehålla en friare hyressättning som bättre speglar de boendes värderingar”.
Hyresgästen i exemplet ovan får inte många kronor kvar om den friheten blir verklighet.