Jag har varit rädd när jag gått hem

​Jag har bott trångt och mindre trångt, inackorderad, i studentrum, i hyresrätt, bostadsrätt, parhus, villa och i övernattningsrum på jobbet. Ibland har jag kunnat välja hur jag vill bo och ibland har nöden inte haft någon lag. Ibland har jag varit rädd när jag gått hem och ibland har jag med lätta steg gått ned i källargången till tvättstugan. Jag har haft bra grannar och riktigt eländiga skrammeltyper till grannar. Jag har varit ordförande i en bostadsrättsförening i Vårberg och kämpat med de gemensamma besluten om att avgiften ska betalas i tid och gården städas. Jag har stått i kö för en hyresrätt i Borlänge och jag har köat för en hyresrätt i Stockholm. Efter år av väntan fick jag en hyresrätt i Borlänge och nu har jag fått en hyresrätt i Stockholm.

Och så ser det ut för de flesta av oss. Vi tråcklar oss fram och har vi lyckan, jobb och bostadskön på vår sida så hamnar vi till slut där vi trivs, känner oss trygga, kan betala hyran och få våra liv att hänga ihop och fungera. Men någon valfrihet är det inte fråga om. Det är fråga om bostadspolitik, jobb, pengar och tillfälligheter. Inte för alla, det finns förstås dem som har den frihet pengar ger, men de allra flesta är beroende av om det byggs, vad som byggs, var det byggs, hur mycket det byggs och hur dyrt det är att bo.

Nu lever vi i en tid där ägande, marknadslösningar och nya smarta klipp är ledstjärnor. Ägarlägenheter och bostadsrättsombildningar står därför högt på den politiska agendan. Politisk storsatsning görs för att få i gång byggandet av ägarlägenheter – som kan hyras ut. Man kan ju tycka att det vore enklare att bygga hyresrätter om det är det man vill ha. Det går inte att uppbringa några hyresgäster som vill bo i andra hand eller på osäkra villkor, människor som vill bo i hyresrätt har exakt samma behov av trygghet och schysta villkor som alla andra.

Men i dag ska vi se boendet som en investering, som en fråga om livsstil och som en del i ett personligt varumärkesbyggande. Politiken och tidsandan begränsar valfriheten, åtminstone för dem som vill bo i hyresrätt. Och vi är många som vill hyra. Nästan tre miljoner som bor i hyresrätt.

De allmännyttiga bostadsbolagens organisation Sabo har helsidesannonser med rubriken ”Tyck om hyresrätten”. Hyresrätten är värd en kampanj, ingen tvekan om det. Men hur har vi hamnat i ett läge där vi måste kampanja för hyresrätten? För det gör hyresgästföreningen också. Vi demonstrerar och protesterar mot hyreshöjningsförslag, ombildningsförslag, bristen på bostadsbyggande och för att renoveringar och upprustningar ska komma i gång på allvar.
Nu är babyboomens barn och deras syskon i antågande. Under de närmaste tio åren kommer 1,1 miljoner ungdomar ut på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. De förväntar sig att samhället har fixat hur man bygger hus åt medborgarna.
Så det är väl läge att börja fundera på det.