Annons
Martin Kreuger, Journalist, redaktör, konsult och chefsutbildare

Min granne får mig att skämmas

Tjenare, Martin! Hur är läget?

Min nya trevliga granne dyker upp utanför porten i tajta funktionskläder. Vi stannar upp för en stunds träningssnack, oss löpare emellan.Egentligen är han precis den där lättsamma och samarbetsvilliga granne man helst vill ha omkring sig. Vid förra vindsröjningen högg vi i tillsammans för att kånka bort all gammal bråte (och råkade samtidigt få visa upp hur vältränade vi var).

I normala fall hade jag gärna ringt på hans dörr för att låna en skruvdragare. Men det kommer absolut inte att hända. Om hans flickvän öppnade dörren skulle jag bli avslöjad. Skälet är att jag inte har en aning om vem jag skulle fråga efter. Jag vet inte vad han heter.

Han presenterade sig förstås när han flyttade in, med ett fast handslag och ett vinnande leende. Men något måste ha distraherat mig den gången, antagligen hans ivriga hund som ville hälsa samtidigt. Och vips hade det nya förnamnet fladdrat ut genom andra örat.

Claes? Eller var det Jonas? Eller Johan?

Enklast hade varit att svälja skammen och erkänna glömskan vid nästa tillfälle, som dök upp redan veckan efter vid cykelrummet. Men eftersom han då glatt hojtade mitt namn, som han duktigt nog hade lagt på minnet, så skämdes jag och fegade ur.

I senaste numret har vi tagit minnesexperten Jenny Åkerman till hjälp för att lära ut knep och tekniker till oss som vill bli bättre på att hålla nya namn i huvudet. Det kanske inte är den största boendefrågan, men den gör ändå skillnad för vardagstrivseln. Jenny Åkerman konstaterar att vi både minskar anonymiteten och ökar grannsämjan om vi tilltalar varandra med namn. Så där som min nya mönstergranne gör.

Själv har jag en del kvar att jobba på. Numera, efter ett antal tjena-tjena och hur-går-det-med-hälsenan-konversationer, skulle jag knappast bli uppskattad om jag klämde ur mig ett ”jo, du, det är en grej jag måste fråga …”.

I stället klurar jag ut en Plan B. Min kompis en trappa ner måste kunna rädda mig ur knipan. Men hon avbryter mig redan i hallen: ”Jaså, den nya trevliga killen med hunden. Vet du, det är så himla pinsamt. Jag har säkert pratat med honom tio gånger men jag har glömt vad han heter.

Fler krönikor av Martin Kreuger
Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.