Mitt hem är min borg
Liten härd är guld värd, mitt hem är min borg, borta bra men hemma bäst och fyra väggar gör inget hem.
Ordspråk om vår nära och känsloladdade relation till boendet är det gott om. På den tiden vi spikade upp bonader på väggarna var de ofta fyllda med korsstygnsbroderade bostadsdrömmar.
Hemma hos mig stod det: Eget bo man äga vill. Vi ägde visserligen aldrig något eget bo men vi ägde det liv som fanns innanför väggarna i den hyrda lägenhet som Kopparstaden tillhandahöll. Där bodde vi tryggt och säkert med besittningsskydd hos en bra hyresvärd och något behov av att äga väggarna och underhållsskyldigheten hade vi inte.
Nu lever vi i en tid av marknadslösningar, privatiseringar och utförsäljningar. Det påverkar oss hyresgäster mer än vad vi kanske tror när vi är trygga där vi bor.
Sakta och säkert förändras samhället i grunden.
Nu för tiden har vi inget utrymme för korsstygn. Vi har fullt upp med att jaga bostadsdrömmar via bekanta, på Blocket, Facebook eller via bostadsköer för studenter, bostadsköer för ungdomar, bostadsköer för bytessugna och bostadsköer till äldreboende. Eller så finns inga köer utan man får skicka in en intresseanmälan när något blir ledigt.
Många studenter drömmer om en liten härd men den är tyvärr guld värd. Inte för studenten kanske utan mer för dem som hyr ut den. Kraven på hyreshöjningar är allt intensivare och ökar i styrka.
Vetskapen om att vi har en väldig bostadsbrist gör att många fastighetsägare vet att frisläppta hyror betyder högre hyror. De som vill ha marknadshyror ger sig inte så lätt.
Konstlat låga hyror kallar en del fastighetsägare de hyror som folk har råd att betala.
Nästan överallt står folk i kö för en bostad och en del av dem som kan är förstås beredda att betala mycket mer för att äntligen få en egen liten härd.
En topprenovering som höjer hyran med 50 procent tvingar människor att nu i denna stund packa ihop sina pinaler och flytta. Eller så tvingas man flytta för att lägenheten ligger centralt och kraven på hyreshöjningar når nya och höga höjder. Ingen chans har man heller om lönen är för låg, om man har vikarierat i åratal utan att få fast jobb eller någon gång har slarvat med betalningarna.
Mitt hem är dessutom inte min borg utan kanske mera Anders Borgs. Han sitter på hela skattesystemet, det som avgör om det blir dyrt eller mindre dyrt att bo. Han borde rätta till skatten på hyresrätterna så att bostaden blir den borg den borde vara.
Hyran är en så stor andel av utgifterna att en pensionering, en sjukskrivning, skilsmässa eller förlusten av jobbet kan göra det omöjligt att bo kvar.
Hemma är bäst men hemma är inte att sova i någon annans säng eller titta på någon annans tv. Det är att ha ett alldeles eget rum där man fyller de fyra väggarna med sitt eget liv.
Nu ska ”beståndet utnyttjas bättre”, säger Stefan Attefall som sitter på bostadsfrågorna i regeringen. Det betyder att andelen som ska bo hemma hos någon annan och betala dyrt för det kommer att öka.
Jag vet att det är dystra tongångar, men jag tycker att man ska vara väldigt bekymrad över hur samhället förändras i kölvattnet av den här utvecklingen. Det borde vi prata mer om.
