Staten ska inte avgöra hur vi ska bo
Jag kan nästan inte komma på något som händer i livet som inte har med boendet att göra.
Försök får ni se.
Människor blir förälskade och måste hitta bostad. Förälskelsen tar slut och de måste hitta två bostäder. Barn måste flytta hemifrån. Människor blir arbetslösa och sjuka och måste hitta billigare bostad. Bostaden kringgärdar våra liv.
Vi måste därför själva få bestämma hur vi vill bo. Då måste det finnas bostäder och farbror/ faster Staten ska inte bestämma hur vi ska bo.
”Vi som bor i en hyresrätt är inte låginkomsttagare, arbetslösa, invandrare, ensamstående mammor eller fattiga i allmänhet. Vi har gjort ett val. Vi trivs där vi bor”, stod det i ett mejl från en hyresgäst.
Nu bor det ju alla slags människor i hyresrätt, precis som i villor och bostadsrätter, men bilden av hyresrätten har förändrats.
En hyresrätt förmodas man inte välja om man kan köpa en villa eller bostadsrätt. För vad ska man tycka om de professorer, journalister och nu senast statsministern som beskriver hyresrätten på ett annat sätt än andra boendeformer.
”Hyresrätten ska möjliggöra rörlighet för grupper som har svårt att orka med att betala kapitalinsatser, och för att möta rörligheten på arbetsmarknaden”, säger han.
Det är den synen som styr politiken. Ägandet i sig premieras och hyresrätten ses som ett tillfällighetsboende och för dem som ”inte orkar med att betala kapitalinsatser”.
Så omodernt och otidsenligt. Det bor tre miljoner i hyresrätt och hundratusentals som skulle vilja bo i denna frihetens boning.
Kanske det är ett politiker- och Stockholmsfenomen. Där har tiotusentals hyresrätter ombildats och antal hyresrätter blir förre och färre.
I Göteborg bor 60 procent i hyresrätt. De kanske inte känner snålblåsten på samma sätt.
Jag hade besök av ett tv-team från Tyskland. I Berlin bor 80 procent i hyresrätt och så ser det ut i många länder. Det är bara i Sverige som vi tror att vi har många hyresrätter.
På Hyresgästföreningens årsmöte i Solna träffade jag en dam som bott i samma lägenhet i 38 år. Hon ville bo där inte därför att hon tillhör en ”grupp som har svårt att orka med att betala kapitalinsatser” utan på grund av hyresrättens alldeles speciella kvaliteter.
Om du tycker att damen i Solna också ska omfattas av den valfrihet du hyllar i andra sammanhang måste din politik inriktas på att låta människor själva avgöra hur de vill bo.
Det ska inte staten avgöra genom att gynna vissa boendeformer. 40 miljarder går till alla de ” som orkar med att betala kapitalinsatser”. Noll kronor går till hyresrätten. Det måste du ändra på Fredrik Reinfeldt.
Inga diskussioner förs om det skulle gynna rörligheten om människor inte bodde så länge i sina hus/bostadsrätter. Inga debattartiklar skrivs om hur man ska hitta sätt att öka kostnaderna för villaägarna för att stimulerar rörlighet. Det är hyresgästerna som är ett problem. De envisas med att bo kvar i sina lägenheter, de slåss för rimliga hyror, de bråkar om orättvisa skattevillkor och de trivs där de bor och gillar hyresrätten för dess egen skull.
Det är tur det.
