Allt Nils ägde försvann i höghusbranden
Ljudet fick Nils Simonsson att reagera. Det knastrade och knäppte och liknande ingenting han hade hört förut. Han och hustrun Ulla-Karin reste sig från middagsbordet och gick ut på balkongen på tionde våningen för att spåra källan till ljudet. Kanske var det fåglar?
– Då såg vi vit rök som sipprade ut från taklisten. Samtidigt hörde vi sirener från utryckningsfordon, så då förstod man ju att något var på tok, säger Nils Simonsson.
Tillsammans med övriga hyresgäster tvingades de utrymma. De samlades på gården, där de kunde se kraftig svart rök bolma från huset. Ändå hade Nils och hans fru svårt att inse allvaret i det hela och de trodde att de snart skulle kunna återvända.
Natten tillbringade de i sin sommarstuga i Norduppland. Det var först morgonen därpå de fick reda på vidden av det inträffade.
–När vi lyssnade på radionyheterna fick vi höra att det fortfarande brann, och att våning nio och tio skulle brinna ned i en kontrollerad brand.
Deras sexrummare hade totalförstörts i branden, liksom deras grannars på våningen under. Det enda de fick med sig när de tvingades lämna lägenheten var ytterkläder och mobiltelefoner, och Nils ryckte åt sig en ryggsäck med jobbgrejer i.
–.Det som är tråkigast att ha blivit av med är alster som vi skapat själva, som till exempel dagböckerna om mina barn som jag har gjort från att de var ofödda till runt 20, jag har skrivit och ritat. Min äldsta hade redan fått tre böcker när hon flyttade, men resten är borta, säger Nils Simonsson.
Redan innan branden hade paret Simonsson bestämt sig för att flytta till ett trygghetsboende i Engesberg utanför Gävle. Lägenheterna är klara för inflyttning i augusti nästa år. Fram till dess bor de i en gäststuga på några vänners tomt i Björke norr om Gävle. Deras inneboende flyttade hem till bekanta.
Hur mår ni efter allt det här?
– Vi har klarat oss förhållandevis bra ändå. Vi har hemförsäkring, vilket inte alla har. Vi har vänner och bekanta som ställer upp för oss. Inga barn bodde hemma vid tillfället och det började brinna vid en tid när vi var vakna.
Lägenheten som de bodde i på tionde våningen på Norra Fiskargatan var inte vilken som helst, med sex rum och utsikt över stora delar av Gävle genom de höga panoramafönstren. Nils Simonsson hade ritat den själv, som en del i omdaningen av stadsdelen Öster för snart 20 år sedan.
–”Här skulle man ju kunna bo”, tänkte jag när lägenheten var klar. Vi ställde oss i Gavlegårdarnas bostadskö och kunde flytta in 2005.
Öster är ett område som ligger centralt, alldeles intill järnvägen, men som ändå ”var lite skamfilat och inte hade det bästa ryktet”, enligt Nils Simonsson.
Ett av ledorden i det planerade lyftet av stadsdelen var ”stolthet”.
– De här fyra höghusen på Norra Fiskargatan stod liksom och hukade, trots att de var åtta våningar höga. Vi byggde på dem med två våningsplan med en lägenhet på varje plan, och målade dem röda i stället för gråblått som innan. Nu, efter branden, står husen och hukar igen, det som var stolt och vackert ser nu bara rumphugget ut. Jag hoppas att lägenheterna kan byggas upp igen.
Nils Simonsson har även varit med och gett stadsdelen Nordost ett lyft i samråd med de boende, med den färgglada temalekplatsen Cirkusgården som mittpunkt.
Förnyelsen av Nordost fick pris förra hösten av Sveriges allmännytta för Årets bästa renovering.
Gör: Arkitekt.
Ålder: 66.
Familj: Frun Ulla-Karin, vuxna barnen Hedvig, Sigrid och Ludvig.
Bor: I en gäststuga på vänners tomt norr om Gävle.
Intressen: Vi är en idrottsfamilj och har spelat mycket volleyboll och bandy. Målar akvarell. Har varit med och rustat upp en gammal fyr i Sikhjälma, Norduppland.
