Här har hyresgästerna eget bibliotek

​Det började 2006. Då startade Lena Daxberg, aktiv i den lokala Hyresgästföreningen i Ekeberg, ett bokkafé i föreningens lokal i området. Hon uppmanade hyresgäster som hade böcker de ville bli av med att skänka dessa. Uppmaningen har hörsammats och verksamheten får hela tiden ta emot nya donationer.

– Folk kommer hit med den ena kassen efter den andra. Ofta är det folk som ska flytta som passar på att rensa i bokhyllorna och lämnar böcker här, berättar Lena Daxberg.

Reglerna är enkla. De som lämnar böcker får inte betalt för dem. Men det kostar heller ingenting att ta med sig en bok, eller flera, hem.

– En del kommer tillbaka med dem när de har läst färdigt. Men om man vill behålla böckerna eller ge dem till någon annan så är det fritt fram.

Bokkaféet är öppet en kväll i månaden. Lena Daxberg önskar att det kunde vara oftare, men konstaterar att det är svårt att få ihop tillräckligt många frivilliga som kan hjälpa till. Många besökare återkommer månad efter månad. Men varje gång brukar också någon eller några nya gäster dyka upp. Rauha Jurvakainen är med för första gången och har hittat flera böcker som intresserar henne, av författare som Mari Jungstedt och Alistair MacLean. Hon frågar Lena Daxberg hur många hon får ta med sig hem.

– 87, svarar Lena med ett stort leende.

Bokverksamheten har blivit så omtyckt att hon valt att utöka bokkaféet till en återbruksbod. Det innebär att man numera kan lämna, och hämta, även andra saker än böcker, som exempelvis husgeråd och prydnadsföremål.

– Möbler får inte plats, men om man har stora saker man vill bli av med kan man skriva det på en lapp här. Det är jättebra om saker kan användas igen i stället för att kastas, säger Lena Daxberg.

En av de mest trogna besökarna är Britta Andersson. Hon slukar böcker.

– Jag brukar ligga och läsa till långt in på nätterna när jag fått tag på en bra bok, berättar hon.

Men det är inte bara för att hitta nya böcker att läsa som hon besöker bokkaféet. Att umgås med grannarna som också kommer dit är lika viktigt.

– Det blir inte av att vi träffas så mycket annars, säger Britta Andersson.