Hyreshusen har lämnats åt sitt öde – här är kommunens extrema lösning: ”Då får de stämma oss”
Ett knak, ett brak följt av ett tjockt moln av damm. Lukten av gammalt gör luften tung. Rivningarna av två hyreshus i Persberg har precis startat. Byggnaderna ägs av Filipstads kommun efter en bytesaffär med en privatperson.
Nu har de stått tomma i fem år i väntan på att rivas. Men en gång fanns post, kafé, frisör och livsmedelsaffär i husen.
Gunnar Johansson är en av dem som minns. Han har bott i Persberg i hela sitt liv.
– Det är sorgligt att kåkarna fick förfalla. Men nu finns det inget annat alternativ än att ta bort dem, säger Gunnar som sitter utanför sin villa och njuter av solen.
Hus saknar ägare
En bit bort, inne i skogen, står två övervuxna och totalt nedgångna före detta hyreshus. De har varit obebodda i tiotals år. Men senare ska även de rivas, på kommunens bekostnad.
Husen i skogen är herrelösa. Det betyder att de i praktiken saknar ägare. Så har det varit sedan bolaget som ägde dem gick i konkurs för sex år sedan och ingen ville köpa kåkarna.
Det betyder också att Filipstad river hus som kommunen inte äger. Något man inte kan göra hur som helst. Till det ska vi återkomma.
Köper för att riva
Rika kommuner har under lång tid skickat nyanlända, bidragstagare och missbrukare till dåligt skötta hus i mindre och fattigare kommuner som Filipstad.
För att undvika det som kallas social dumpning köper Filipstad tomma eller halvtomma fastigheter som riskerar att säljas till oseriösa hyresvärdar. Husen rivs och marken återställs.
Hittills har köp- och rivstrategin kostat kommunkassan runt sju miljoner kronor.
– Men det blir avsevärt dyrare för oss om någon köper husen och sedan hyr ut till människor som vi måste betala försörjningsstöd till, säger Christer Olsson (M) som är kommunstyrelsens ordförande.
35 ödehus i Bergslagen
Persberg är en av flera små före detta gruv- eller bruksorter i Bergslagen där Hem & Hyra lokaliserat ett stort antal hyreshus som står tomma. Om man inkluderar dem som har rivits i år, landar antalet på 35 ödehus.
Många av kåkarna förfaller trots att fastighetsägare enligt lag är skyldiga att hålla sina hus och tomter i gott skick – även när ingen bor där.
Om ägaren inte tar sitt ansvar ska kommunernas byggnadsnämnder inleda en granskning. Struntar de i det riskerar politikerna att i värsta fall dömas för tjänstefel.
Varför händer inget?
Så hur kommer det sig att hyreshus kan stå och förfalla utan att något händer?
Ibland är problemet att ägaren gör sig omöjlig att nå. Eller så kan ägarbilden vara oklar.
Vi tar hyresvärden Tino Bessou, hans son Jonathan Bessou och fem öde hyreshus i byn Blötberget som exempel.
Husen i den lilla byn en mil från Ludvika är rejält nedgångna, och i tre av dem är det sedan länge förbjudet att bo.
Skenaffär
2020 sålde ägaren Tino Bessou dem till sin dåvarande sambo. Därefter tog Eskil Ripa, då 22 år gammal och vän till Jonathan Bessou, över husen. Ludvika kommun menade att det var en skenaffär, något som Ripa tillbakavisade.
Nuvarande ägare är en man i Tyskland som ingen verkar lyckas få tag på. Han är kopplad till flera bolag som historiskt kan knytas till Jonathan Bessou och Eskil Ripa.
I ett sms skriver Eskil Ripa att han inte är nöjd med sina engagemang och att han avslutat ”allt det där” för över ett år sedan.
När vi kartlägger de öde hyreshusen visar det sig att Tino Bessou och sonen äger eller har ägt en dryg tredjedel av dem. Duon kommer med andra ord snart dyka upp igen. Vi har utan framgång sökt dem för en kommentar via telefon, sms och flera mejl.
En skam för byn
Nästa stopp blir Fredriksberg, ett samhälle med runt 500 invånare sex mil väster om Ludvika. Här står tre hyreshus förbommade.
Bybon Gun Belesdotter tycker att Ludvika kommun borde köpa fastigheterna och riva dem.
– Det är en skam för byn att det får stå sådana ruckel här. Riv eländet, säger hon.
Men att riva husen kan bli dyrt. För över två år sedan köpte Ludvikas fastighetsbolag tre andra utdömda hyreshus i Fredriksberg. De revs i våras. Slutnotan för kalaset blev drygt två miljoner kronor.
Några planer hos kommunen på att agera mot ödehusen i Fredriksberg och Blötberget finns inte.
– Det här är svåra ärenden, men framför allt har vi inte de resurserna. Vi har haft svårt att rekrytera personal, säger bygg- och miljöchefen Solveig Åkerhielm.
Sista hyresgästerna flydde
En halvtimme i bilen från Ludvika ligger Ställdalen i Ljusnarsbergs kommun. Här finns fyra före detta hyreshus mitt i byn. De så kallade Centrumhusen har stått tomma sedan de två sista hyresgästerna närmast flydde därifrån i december 2022.
Redan då var husen i uselt skick – och det har bara blivit värre för varje år som gått.
Takplåtar har lossnat, fönster och dörrar är sönderslagna, glasbitar täcker marken. Det ser ut som en krigszon.
En fara för allmänheten
Ändå var det först i april i år som myndigheterna slog ner på husens yttre skick och hur det såg ut på tomten. Förvaltningen som ansvarar för tillsynen krävde att husen och tomten skulle stängslas in. Motiveringen: De fallfärdiga kåkarna utgör en fara för allmänheten.
Men varför har det inte hänt mer? Hög personalomsättning, mycket att göra och att tillsynsärenden är komplicerade. Det är svaret vi får från förvaltningen där fyra kommuner ingår.
Tariq Abedalkader är chef där och började sitt jobb den 1 april. Därför har han inte koll på vad som har hänt tidigare. Men så här säger han om beslutet att stängsla in.
– Det stoppar inte där. När det beslutet vunnit laga kraft kommer vi att gå vidare med andra åtgärder som att eventuellt förelägga om att rusta eller riva husen.
Gått under jorden
Ägaren Jonathan Bessou överklagade till länsstyrelsen, men fick avslag den 29 september. Över två månader senare har länsstyrelsen fortfarande inte kunnat delge honom sitt beslut. Han har gått under jorden – telefonnumret är avregistrerat och mejlen fungerar inte. Processen har stannat av.
Förbannad politiker
Natalie Hart (S) är kommunstyrelsens ordförande i Ljusnarsberg – och dessutom uppvuxen i Ställdalen. Hon är rent ut sagt förbannad på att inget händer med byggnaderna.
– Vi har legat på förvaltningen om det här i många år men inget har hänt.
Hart är mycket tydlig med vad det beror på:
– Personalomsättningen har varit jättehög. Handläggare har kommit och gått och vi har även uppfattningen att dokumentation har försvunnit, säger hon.
Beslutet kom för sent
En halvmil norr om Ställdalen ligger grannbyn Ställberg. Här finns ytterligare tre ödehus, varav två ägdes av Tino Bessou. Den 22 maj i år beslutade samhällsbyggnadsnämnden att han måste stängsla in och riva husen. Beslutet saknade betydelse. Två dagar tidigare hade Värmlands tingsrätt försatt hans bolag Hilldex i konkurs. Skulderna uppgick till nära 6,5 miljoner kronor.
Det senaste beskedet är att Ljusnarsberg förhandlar med konkursboet om att köpa husen. Och precis som Ludvika och Filipstad vill man köpa för att riva.
Kan pågå i flera år
Att oseriösa ägare håller sig undan är ett vanligt problem som gör myndigheternas arbete mot ödehusen tungrott. Bara att delge dem besluten kräver mycket tid och arbete.
Dessutom kan alla krav och viten, ett slags böter, överklagas i flera led.
Den juridiska processen kan ibland pågå i flera år.
Ägarbolag som går i konkurs är inte heller ovanliga. I slutändan kan notan då hamna hos kommunerna – det vill säga det som har hänt i Filipstad, Ludvika och sannolikt kommer att hända även i Ljusnarsberg.
Experten: Ett brott mot lagen
Vi avslutar där vi började – i Persberg och de herrelösa husen. Gör Filipstads kommun fel som struntar i juridiken och bara river kåkarna?
Enligt advokaten Andreas Viklund i Piteå, som är expert på fastighetsrätt, är svaret ja. Filipstad borde ha ansökt hos regeringen om att få tvångsinlösa – expropriera – fastigheten.
– Det här är den ordning lagstiftaren tänkt sig, så jag menar att det är ett brott mot plan- och bygglagen. Det handlar ändå om ett agerande i egendom man själv inte äger.
Straff och skadestånd
Risken är liten, men kommunen skulle kunna straffas för sitt agerande och även få betala skadestånd.
– Det skulle kunna röra sig om egenmäktigt förfarande om exempelvis en tidigare okänd ägare eller rättighetshavare träder fram, säger Andreas Viklund.
I Filipstad tar man det hela med ro. Och nu är husen rivna sedan några veckor tillbaka.
– Vill någon stämma oss får de gärna göra det, säger kommundirektören Hannes Fellsman.
– Vi har inget annat val än att riva de här byggnaderna. Det finns ingen ägare och vi plockar ner något som vi anser vara ett säkerhetshot mot dem som vistas nära husen.
Glesbygden förfaller
Tillsammans med andra glesbygdskommuner har Filipstad försökt uppmärksamma myndigheter och regeringar på problemen med ödehus. Främst handlar det om småhus vars ägare inte går att få kontakt med.
– Vi vill belysa att glesbygden förfaller utan att vi kan göra något åt det, på grund av svag lagstiftning. Krävs det att vi gör något olagligt så är det värt det, säger Hannes Fellsman.
Boverket dömer ut byggnadsnämndernas tillsyn över det man kallar ”byggandet och den byggda miljön”.
Kritiken kan sammanfattas med att tillsynen är otillräcklig och ibland brister i kvalitet.
Att det fungerar dåligt beror på många saker, men främst handlar det om brist på resurser. I vissa fall handlar det även om att politiker inte är intresserade av den här frågan.
Källa: Boverket
Fastighet: I första hand en bit mark. Det kan stå en eller flera byggnader på en fastighet – eller inga alls.
Herrelös fastighet: Ägs på pappret av en juridisk person som har blivit upplöst. Oftast handlar det om ett bolag som har gått i konkurs. I praktiken innebär det att fastigheten saknar ägare och att ingen kan företräda den.
Vite: Kan utdömas om någon inte har följt ett beslut. Vite kan jämföras med böter. Pengarna går till staten.
