Jobbet på Grannskapsstugan blev rena medicinen

Jaourhar Hamed, på Grannskapsstugan i hyreshusområdet Dalaberg i Uddevalla. Berätta om ditt jobb:

– Jag har världens bästa jobb! Man får så många skratt och mycket tillbaka när man arbetar med barn. Jag är anställd av Hyresgästföreningen och ser till att Grannskapsstugan här på Dalaberg är öppen för barnen i området varje vardagseftermiddag i veckan.

ANNONSTips för att njuta fullt ut av din båtsemester

Hur ser en vanlig dag ut?
– Jag kommer hit klockan klockan två, låser upp och gör i ordning för dagens aktiviteter. Barnen droppar in vid tretiden, när skolan slutat. Sedan är det full fart med pingis, biljard, dataspel, läxläsning, fotboll och pyssel fram till klockan åtta. Sedan städar jag i ungefär en timme, stänger och går hem.

Vem kommer hit?
– Omkring 30 barn i åldrarna sex till tretton. Vi fungerar som ett komplement till kommunens fritidsgård nere vid Dalabergs torg, dit ungdomarna går när de blivit lite äldre.

Hur länge har du jobbat här?
– Jag började som praktikant 1994. Praktiken övergick i jobb och sedan blev jag kvar.
Våren 2015 råkade du ut för en hjärnblödning. Hur mår du i dag?
– Förvånansvärt bra! Jag har fortfarande huvudvärk, har svårt att komma ihåg saker och blir ofta trött. Men på det stora hela mår jag fint och det vill jag tacka barnen och jobbet för.

Läs ocksåStreet Games tar idrotten till utsatt stadsdel - Abdullahi, 13: "Jag har testat boxning, fotboll och dans"

Hur menar du då?
– När man har ett jobb som man trivs med och känner att människor behöver en vill man göra allt för att bli frisk. När jag fick hjärnblödningen fick jag åka ambulanshelikopter till Sahlgrenska i Göteborg. Det första jag frågade när jag vaknade upp var ”Vem låser upp stugan för barnen”. Det var i februari och kallt, jag ville inte att de skulle behöva gå ute och frysa. Och sedan, under min tid på sjukhuset, fick jag massor av besök av barn och deras föräldrar. De var oroliga för mig och visade att det jag gör är uppskattat och viktigt.

Är det något du saknar?
– En kollega. När trettio barn dundrar in på en gång är det svårt att räcka till. Det kan vara pingismatcher som ska dömas och konflikter som ska lösas. Jag hade gärna haft en kvinnlig arbetskamrat som kunde fånga upp tjejerna i området. Idag är det främst pojkar som kommer hit. Det vore det kul att ändra på.
Dalaberg är, enligt kommunen, ett utanförskapsområde med sämre skolresultat, högre arbetslöshet och lägre löner än genomsnittet. Boende i området vittnar om otrygghet och rädsla för att gå ut om kvällarna.

Hur upplever du Dalaberg?
– Personligen trivs jag bra här. Jag känner nästan alla och vet att de inte skulle göra mig något ont. Men jag förstår de som är rädda. Det säljs droger här i skogsdungen utanför och det finns ungdomar som bär kniv. Utanförskapet skapar problem och frustration. Inte minst nu på senare tid när Dalaberg tagit emot många nyanlända flyktingar som bär på svåra upplevelser.

Läs ocksåDiana jobbar för att fler ska engagera sig