Ljus och färg gör det lättare att bo kvar när minnet sviker
Du vaknar mitt i natten och behöver gå på toaletten. Men var är toan? Åt vilket håll? Du trevar dig fram i mörkret lite på måfå, hittar en dörr att öppna. Går in och lyckas hitta ljusknappen. Då ser du ett stort mörkt hål i golvet framför dig.
Kanske händer samma sak varje natt, för demenssjukdomen drabbar både minnet och förmågan att tolka din omgivning. Det är inte längre självklart att det mörka på golvet är en matta.
– En mörk matta på ett ljust golv ger ett tredimensionellt intryck för alla. Vi andra vet att det inte är ett hål, men om man inte förstår det vill man ju inte kasta sig ner där, säger Gun Aremyr, arbetsterapeut och expert på demenssjukdomar.
Hon skriver och föreläser om hur miljöanpassningar kan underlätta vardagen för personer med demenssjukdomar och har många tips om vad man kan göra i vanliga hem. Det behöver varken vara svårt eller dyrt.
Uppåt 150 000 personer i Sverige har en demensdiagnos och antalet kommer att öka kraftigt den närmaste tiden i och med att stora årskullar blir riktigt gamla.
De allra flesta bor kvar i sin gamla bostad i flera år efter diagnosen och klarar sig länge bra tack vare att de är i en invand miljö. Därför ska man inte möblera om eller göra onödigt stora förändringar i lägenheten, utan jobba mer med ljus och färg.
Alla äldre får till exempel svårare att se små kontrastskillnader. I ett helvitt badrum blir det som att toalettstol och handfat försvinner in i den vita väggen. För dem som minns var de finns är det inga problem, men för en person med demenssjukdom blir det så småningom onödigt svårt att klara toalettbestyren själv.
– Man behöver ju inte kakla om för det. Köp en toalettsits och spolknopp i avvikande färg i stället. Bakom handfatet kan man klistra på enfärgad kakeldekoration. Undvik småmönstrad dekor, eftersom det kan uppfattas som insekter eller smuts och skapa oro, säger Gun Aremyr.
Hennes tips till anhöriga är att se sig omkring i lägenheten och kisa med ögonen för att upptäcka om viktiga saker som personen använder syns bra. Om inte, kan de markeras med färg eller kontraster.
Dessutom behövs bättre belysning i de flesta lägenheter. Det ska kännas som en härlig sommardag med full sol inomhus, annars somnar en del av hjärnan, berättar Gun Aremyr. Det gäller för alla äldre, men är särskilt viktigt för personer med demens.
– Du blir inte trött av sjukdomen i sig, men du behöver tillgång till hela den del av hjärnan som är kvar. Det krävs mycket energi för att till exempel hänga med i ett samtal och om du då lever i ett halvmörker så orkar du inte.
I senare skeden av sjukdomen kan man också behöva dölja speglar och ta bort fotografier, eftersom de annars kan tolkas som verkliga personer.
– Det kan skapa glädje, men också oro: Mina barnbarn är här, men jag har inget att bjuda dem på och jag hör inte vad de säger. Man ska ha kvar fotografier så länge personen mår bra av dem, men vara uppmärksam på när det är bättre att ta bort dem.
Kommunen kan bidra med en del tekniska hjälpmedel och bostadsanpassningar, men det är inte alls säkert att någon där har koll på vad som behövs. Gun Aremyr tycker att man som sjuk eller anhörig ska kontakta kommunen eller vårdcentralen och inte vänta in i det sista.
– Många vill inte ha hjälp för tidigt. Så sjuk är jag inte än! säger de. Men det kan krävas inlärning för att ett nytt hjälpmedel ska fungera och då är det klokt att lära sig det tidigt i sjukdomsprocessen. Sedan kan det fungera bra länge.
