Pokémon får grannar att mötas
Tre tonårstjejer drar förbi ett ödsligt Drottninghögs torg där de enda som syns till är två män som tar en stor stark på den lokala grillen. Men så börjar en brokig skara människor att samlas under några små träd. En löparklädd kvinna har en liten hund i koppel och ett par män i skiftande åldrar möter upp med en barnfamilj; en äldre kvinna i sjuttioårsåldern skiner upp när hon får syn på gruppen.
I somras skedde en förändring i spelet Pokemon go och för att lyckas krävs nu samarbete. Över ett chattforum på nätet, där över 800 helsingborgare är registrerade, kommer de överens om var de ska ses.
En av dem som samlats på torget är Anneli Gille som till vardags är miljöchef i Höganäs kommun.
Det är hon som passat på att kombinera löparträning med att både rasta hunden och samla virtuella monster.
– Man börjar prata med folk för man måste vara många för att klara av det. Sedan får jag ett gemensamt samtalsämne med min 15-åring, säger hon.
Efter ett par minuters idogt klickande på telefonerna är kampen över och Anneli Gille beger sig hemåt. För de andra fortsätter jakten. Den som inte har egen bil får skjuts av någon av medspelarna. Efter en kort men intensiv monsterjakt vid Pålsjö slott sätts kursen på den tidigare grundskolan Magnus Stenbock.
En medelålders kvinna klädd i lila väst och matchande nagellack hoppar ur en bil med sin son. Det är Karin Kristensson och Johann Kaiser som båda är inbitna spelare.
När Karin Kristensson är ledig från jobbet som elevassistent och sonen är fri från skolan börjar de spelandet direkt efter frukost. Häromdagen gick de fyra mil och kom inte hem till lägenheten i Fredriksdal förrän strax före åtta på kvällen.
– Vissa av mina vänner skakar på huvudet och frågar om jag är en idiot. Men herregud, jag gör det för att det är roligt, jag träffar alla kategorier av människor och förenar nytta med nöje, sedan jag började har jag tappat sex kilo, säger Karin Kristensson och sonen Johann fyller i och visar upp sin telefon:
– Titta, jag har gått 876 kilometer sedan jag började!
Från den intilliggande gatan kommer ett par med barnvagn rullandes. Emily Holmqvist vilar armarna på vagnen och berättar att hon nyligen tog flyttlasset från USA. Spelet har blivit ett sätt att lära känna folk i det nya landet, förklarar hon.
– Det är känt att det kan vara svårt att lära känna människor i Sverige och tidigare var det bara ”hej”, nu känner jag igen folk i området och vi pratar lite grann. Även om det inte är några djupare samtal så betyder det mycket för mig.
