Svenskarna flyttar mest i EU – bostadspolitiken gjorde ingen skillnad
”Vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden.” Det är en populär formulering i motioner till riksdagen och ett vanligt utspel från branschorganisationer samt experter.
Med ökad rörlighet skulle fler människor kunna flytta för jobb eller studier och äldre personer få möjlighet att lämna sina dåligt anpassade bostäder till förmån för en yngre generation, resonerar debattörerna.
En ny rapport från Hyresgästföreningen visar dock att rörligheten i Sverige sannolikt redan är den högsta i EU.
År 2012 visade siffror från EU-organet Eurostat att svenskarna flyttade näst mest i Europa – endast i Island var invånarna något mer benägna att byta bostad.
Hyresgästföreningens undersökning visar att rörligheten sedan dess fortsatt att ligga still på samma nivå.
Var fjärde flyttade
Mellan 2015 och 2020 flyttade i snitt var fjärde hyresgäst till en ny adress, visar siffror som tagits fram via folkbokföringsregistret. Samma siffror för bostadsrätter och småhus var 17 respektive 8 procent.
Hyresgästföreningen har även undersökt hur ofta en bostad bytt innehavare samma år, genom att hämta in uppgifter från kommunala bostadsbolag i fyra av landets större städer samt försäljningsdata från SCB:s databas.
Även här visar undersökningen att rörligheten förblivit densamma. Varje år omsätts cirka tio procent av allmännyttans bestånd.
Enligt Ragnar Bengtsson, analytiker på Hyresgästföreningen och författare till rapporten, har 2000-talets reformer såsom förändrad vinstskatt och friare hyror inte gett någon mätbar skillnad.
– Det är väldigt tveksamt om de politiska verktygen som finns i verktygslådan alls påverkar rörligheten, säger han.
Enligt Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder slår rapporten hål på myten om att marknadshyror skulle lösa bostadskrisen och få fler att kunna flytta till rätt hem.
– Det finns inga genvägar. Lösningen är att bygga fler bostäder som folk har råd att bo i, säger hon.
Skadlig rörlighet
John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, är inte förvånad över resultatet i rapporten.
– Vi är kända för att ha en hög rörlighet i Sverige, det vet vi från tidigare studier.
Han påpekar också att hög rörlighet inte per automatik är positivt – och är ett farligt politiskt mål. Till exempel när människor måste flytta på grund av chockhöjda hyror eller osäkra kontrakt.
– Att tvinga fram mer rörlighet som inte leder till att beståndet används bättre är såklart inte bra. Politiker borde fokusera på att inte lägga hinder för den bra rörligheten – genom att exempelvis förenkla reglerna för byte.
Han efterlyser förändringar som exempelvis gör det enklare för en äldre person med en stor bostad att byta till ett mer praktiskt hem.
– Frågan är hur vi ska hitta ett system som gör att båda parter tjänar på en flytt. Där måste vi tänka mer.
- Varje år flyttar i snitt omkring 15 procent av befolkningen. Hyresgäster flyttar mest – i snitt 26 procent byter bostad varje år.
- Reformer som förändrad vinstskatt och friare hyressättning har lämnat rörligheten opåverkad.
- Sverige har högst rörlighet på bostadsmarknaden i hela EU. Det är oklart om det är möjligt eller ens önskvärt att öka den ytterligare.
- Andelen lägenheter som byter ägare eller kontrakt är stabil och hög – tio procent för både hyresrätt och bostadsrätt.
- Bland småhus är rörligheten låg, endast tre procent.
- Tio procent av allmännyttans bestånd omsätts varje år. Det motsvarar 50 000 lägenheter.
Källa: Hyresgästföreningen
Hyresrätt
- Andel innehavare som flyttade: 25 procent
- Andel bostäder som bytte ägare/kontrakt: 10,4 procent
Bostadsrätt
- Andel innehavare som flyttade: 17 procent
- Andel bostäder som bytte ägare/kontrakt: 9,4 procent
Småhus
- Andel innehavare som flyttade: 8 procent
- Andel bostäder som bytte ägare/kontrakt: 2,9 procent
Källa: Hyresgästföreningen
