Unik undersökning: Så sällan leker barn i hyreshus
Så många som vartannat barn mellan 0 och 12 år leker aldrig med sina jämnåriga grannar. Majoriteten av dem bor i höghus med fem våningsplan eller fler, visar Hem & Hyras unika lekundersökning bland hyresgäster.
– En tråkig utveckling, säger lekexperten Anette Sandberg.Hon känner inte till någon liknande studie i Sverige, vilket gör Hem & Hyras undersökning unik.
Anette Sandberg, som är professor i pedagogik vid Mälardalens högskola, tror att en av förklaringarna till varför barn i dag leker mindre med sina grannar är att de redan har lekt av sig med kompisarna på förskolan när de kommer hem.
– Förr var det en självklarhet att springa över till grannbarnen och leka. Men i dag räcker inte tiden till för spontan lek.
Hon har gjort många studier kring barns lek och ser en utveckling där barnens fritid blir allt mer organiserad. Efter förskolan ska de hinna med egna aktiviteter samtidigt som de får följa med mamma på Friskis och Svettis och lillasyrran på skridskoträningen. När barnen kommer hem, behöver de, liksom de vuxna, också varva ned. Ofta sker det med en tv-spelsdosa i handen.
Förr var det vanligt att barnen i ett område samlades på gårdsplanen efter skolan. Man träffades i sandlådan och lekte kull, röda-vita-rosen och kurragömma.
– Det man ser i dag i villa- och radhusområdena är studsmattorna som alla barn hoppar runt på. I ett höghusområde finns inte lika många sådana möjligheter, säger Anette Sandberg.
Maria Nordström, docent i psykologi vid Stockholms universitet, som har forskat mycket kring barns utemiljö, håller med om att familjerna i dag är mer rörliga. Barnen är vana vid att bli ”transporterade hit och dit” och leker allt mindre utomhus. Sedan man fritt fick välja förskola, är det heller inte längre någon självklarhet att bästisen bor i samma område.
Hon förvånades över svaren hon fick när hon intervjuade tolvåringar på Kungsholmen i Stockholm. På frågan vad de gör efter skolan, svarade många att de gick hem och pratade i telefon med varandra.
– De bodde inte långt ifrån, men de var vana vid att ringa och tyckte det gick fortare än att gå och knacka på.
I vilken utsträckning man leker med grannbarnen i dag, menar hon beror på i vilket område man bor och vilken grupp man tillhör.
GRAFIK: GUNVOR EKSTRÖM
Fotnot: Undersökningen är gjord av Skop, Skandinavisk Opinion AB, på uppdrag av Hem & Hyra. 1 015 slumpvis utvalda medlemmar i Hyresgästföreningen telefonintervjuades under januari 2010.
Barn som bor i höghus leker mindre ute än barn som bor i låga hus. Det visade Hans Wohlins ”Studier av förskolebarns lekvanor i modern bostadsbebyggelse” från 1960. Sedan dess har det inte gjorts några liknande undersökningar.
Låghusbarnen lekte mest ute. De som bodde på de tre lägsta våningarna i ett höghus var oftare ute än de som bodde från våning fyra till tolv.
Höghusbarnen lekte inte bara kortare tid utomhus, de gick dessutom inte ut lika ofta som barnen i lägre hus.
Lek genom historien
Många av lekarna som är populära i dag har sitt ursprung långt tillbaka. Redan under antikens Rom ristade soldaterna in rutor i stenen och hoppade hage.
Under 1600- och 1700-talen tvingades barnen hjälpa till i hemmet. De skulle passa småsyskon, laga mat och tvätta. Inom överklassen ansågs det fult att leka.
Lekplatserna kom till Sverige med industrialismen. När föräldrarna lämnade jordbruket för arbete i fabriken uppstod behovet av att leka. I Stockholm såg man de första lekplatserna på 1890-talet.
Då kom också de fabrikstillverkade leksakerna. Gemla leksaksfabrik och Bröderna Ivarssons (Brio) startade sin verksamhet och det blev allt vanligare med träleksaker.
